Bekämpningsmedel – gränsvärden och tillståndsklasser

Gränsvärden för bekämpningsmedel i vatten

Halter av bekämpningsmedel i dricksvatten regleras genom dricksvattendirektivet (2020/2184) och Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12). För bekämpningsmedel finns även generella tröskelvärden för grundvattenförekomster inom vattenförvaltningen, vilka bygger på de EU-gemensamma värden i grundvattendirektivet. I samtliga dessa fall gäller värdena 0,1 µg/l för enskilda bekämpningsmedel, och 0,5 µg/l för totalhalten av alla kvantifierade bekämpningsmedel i ett prov. Dessa EU-gemensamma värden har tillämpats för dricksvatten sedan det äldre dricksvattendirektivet från 1998 (98/83/EC), och för grundvatten sedan grundvattendirektivet från 2006 (2006/118/EG). Värdena bygger på försiktighetsprincipen vad gäller risk för människors hälsa, och en ”nära noll-vision” för bekämpningsmedel i grund- och dricksvatten. Humantoxiciteten för olika bekämpningsmedel varierar stort, men generellt anses 0,1 µg/l för enskilda ämnen vara tillräckligt skyddande. Undantaget är ämnena aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid, för dessa gäller det lägre gränsvärdet 0,03 µg/l enligt dricksvattendirektivet. Dessa specifika ämnen har dock mycket låga eller obefintliga fyndfrekvenser och halter i svenskt grundvatten enligt SGU:s data.

Grundvattendirektivet befinner sig nu (2024) i en revideringsprocess, där ett ingående förslag innebär att icke-relevanta metaboliter kan komma att regleras i en separat grupp i direktivets bilaga 1 [8]. SGU följer det arbete som pågår på EU-nivå inom området. I dagsläget finns dock inga EU-gemensam listor över vilka metaboliter som bör anses vara relevanta respektive icke-relevanta, eller i vilka halter de olika ämnena anses vara ofarliga för miljö och människors hälsa.

Många bekämpningsmedel regleras med ekotoxicitetsbaserade gränsvärden i ytvatten inom EU och i Sverige (se Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten) där gränsvärden för olika ämnen kan variera stort. Vissa bekämpningsmedel har mycket hög ekotoxicitet och extremt låga gränsvärden för ytvatten, till exempel heptaklor och heptaklorepoxid (0,0000002 µg/l), medan motsvarande värde för till exempel glyfosat är 100 µg/l (en faktor på 500 miljoner).

Bedömning av tillstånd

Tabellen visar tillståndsklasser för bekämpningsmedel i grundvatten. För bekämpningsmedel kan bedömningen göras dels för halten av ett enskild ämne, dels för summan av de bekämpningsmedel som kvantifierats vid analys av ett grundvattenprov. Med bekämpningsmedel avses här organiska ämnen som utgör aktiva substanser i bekämpningsmedel, både växtskyddsmedel och biocider, samt deras metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter.

För enskilda ämnen utgår bedömningen från det ämne som har den högsta halten. Tröskelvärdet för totalhalt tillämpas på de enskilda ämnen (aktiva substanser och metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter) som påvisas och kvantifieras i ett prov. Om något av de enskilda ämnena har en halt som är 0,1 µg/l eller högre, eller om summan av de analyserade ämnena är 0,5 µg/l eller högre, så faller analysen i klass 5. Klass 5 sammanfaller med Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten, samt de generella tröskelvärden som vanligen definierar god kemisk status avseende bekämpningsmedel inom grundvattenförvaltningen.

Även låga påvisade halter av bekämpningsmedel indikerar antropogen påverkan. Det är därför viktigt att utreda orsakerna även till låga påvisade halter av sådana ämnen, och vid behov vidta åtgärder så att halterna inte ökar med tiden eller att ett större område förorenas.

 *Med bekämpningsmedel avses aktiva ämnen i bekämpningsmedel inklusive metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter