§
2 kap 5 § Inom tillrinningsområden för uttagspunkter för dricksvatten ska vattenmyndigheten, utöver vad som anges i 3 §, identifiera mänskliga verksamheter som kan utgöra källor till mikrobiologisk förorening.
Mikrobiologisk förorening av vatten utgörs av patogena mikroorganismer såsom bakterier, virus och protozoer (parasiter). Vatten förorenat med mikrobiologisk förorening orsakar ofta akuta men övergående besvär som till exempel magsjuka, illamående och feber, men allvarliga och kroniska hälsoskador kan också uppkomma. Enligt Livsmedelsverket är det för Sverige särskilt relevant att för dricksvatten beakta norovirus, bakterier av typen Campylobacter samt de parasitära protozoerna Giardia och Cryptosporidium. I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (2022:12) finns gränsvärde för Escherichia coli (E. coli), Intestinala enterokocker och indikatorn Somatiska kolifager.
Mikrobiologisk förorening av grundvatten kan orsakas av ett flertal källor, exempelvis avloppsvatten från reningsverk eller enskilda avlopp, organiskt gödsel, djurspillning och orenat dagvatten. Problemet med mikrobiologisk förorening är större för ytvatten, men farliga mikrober och patogena ämnen kan även spridas i grundvatten. De pågående klimatförändringarna innebär varmare grundvatten, vilket kan förändra risken för mikrobiologisk förorening.
Den inledande kartläggningen innebär att vattenmyndigheten ska identifiera de mänskliga källorna för mikrobiologisk förorening inom varje tillrinningsområde för uttag för dricksvatten.
Avlopp och dagvatten
Otillräckligt behandlat avloppsvatten
Om avloppsvatten inte behandlas tillräckligt innan det släpps ut i sjö, vattendrag eller mark kan det innehålla mikrobiologiska föroreningar. Detta gäller avloppsvatten från både kommunala avloppsreningsverk och industrier med egen avloppsrening, till exempel livsmedelsindustri. Utsläpp av orenat avloppsvatten påverkar främst ytvatten, men kan genom infiltration till grundvatten bidra till mikrobiologisk förorening även där. I reningsverk som använder våtmarker och dammar som ett sista reningssteg i avloppsreningen, kan otäta bottnar resultera i infiltration av mikrobiologisk förorenat vatten till underliggande grundvatten.
Bräddningsområden/översvämningsområden
Under kraftig nederbörd kan avloppssystem bli överbelastade och tvingas släppa ut orenat avloppsvatten till sjöar, vattendrag eller över markområden. Det bräddade vattnet kan infiltrera ner till grundvattnet och bidra till mikrobiologisk förorening.
Läckande avloppsledningar
Många avloppsledningar från både hushåll och industri är gamla och spruckna. Det innebär att förorenat avloppsvatten under transport till reningsverk läcker ut till omgivande mark, där det kan bidra till mikrobiologisk förorening av grundvattnet.
Enskilda avlopp
Enskilda avloppssystem (till exempel markbäddar, minireningsverk och septiktankar) kan orsaka problem med mikrobiologisk förorening om de inte är korrekt installerade, underhållna eller inte hanteras på rätt sätt. Problemet kan förväntas vara störst i områden med många enskilda eller mindre samfällighetsägda avloppssystem.
Dagvatten
Även ett förorenat dagvatten som infiltrerar i marken kan bidra till mikrobiologisk förorening.
Jordbruk och djurhållning
Djurhållning
Gödsel (avföring från djur) som samlas på otäta förvaringsplatser eller som hanteras felaktigt kan ge spridning av mikrobiologisk förorening till både ytvatten och grundvatten. Mikrobiologisk förorening i avföring i djurhägn (till exempel hagar för hästar, kor, grisar och hägn för fåglar) kan också transporteras ner i marken med regnvatten.
Användning av gödningsmedel
Organiska gödningsmedel (till exempel stallgödsel) som sprids på jordbruksmarker kan sprida mikrobiologisk förorening till marken och vidare ner till grundvattnet.
Bevattning med förorenat vatten
Om vattenkällor som används för bevattning av jordbruksmarker innehåller mikrobiologisk förorening från till exempel avloppsvatten, förorenat dagvatten eller gödselhantering, kan detta leda till föroreningsspridning till grundvattnet.