Människans aktivitet och verksamhet påverkar havsmiljön på olika sätt. Förståelse och kunskap om de geologiska förutsättningarna ger möjlighet till att bedöma konsekvenser och planera för en hållbar användning av havsmiljön.
Grunda mjukbottnar har identifierats som extra viktiga att bevara samtidigt som ett ökat tryck från mänskliga aktiviteter identifierats i just dessa områden. Ett exempel är ökad fritidsbåtanvändning som i sin tur leder till:
Underlag om bullerkänslighet och exponeringsrisk för miljöskadliga ämnen behövs för att hantera dessa frågor.
Maringeologiska underlag kan beskriva hur känsligt ett område är för muddring och risken för att förorenade sediment ska komma i rörelse. Vid muddring av hamnar och farleder kan miljöfarliga ämnen spridas och skada ekosystemet. Muddring i hamnar är ofta en nödvändig åtgärd för att bibehålla hamnarnas funktionella djup. Sedimenten som flyttas vid muddring är dock ofta förorenade av många års hamnverksamhet. Ett exempel på en föroreningskälla är fartygens bottenfärg som historiskt innehållit höga halter av miljöfarliga ämnen.
Upprätthållandet av hamnens funktion kompliceras alltså ofta av förorenade sediment. Samtidigt måste man ta hänsyn till ett generellt dumpningsförbud av avfall inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon (15 kap. 27 § miljöbalken). Om ingen speciell dispens ges måste det muddrade, ofta förorenade materialet tas om hand på land. Att ta upp muddermassor på land är ofta dyrt då materialet enligt svensk lag är klassat som avfall och således måste hanteras därefter.
Senast ändrad 2020-11-02