Logistik och praktisk planering av provtagningen

Provtagningsfarkost

Inför provtagningen behöver en provtagningsfarkost (båt) finnas tillgänglig. Den behöver vara lämplig att använda i aktuellt område, både avseende provtagning och arbetsmiljö.

Läs mer under rubriken Arbetsmiljö och säkerhet

Om en båt inte finns inom den egna organisationen kan det i vissa fall vara lämpligt, både kostnads- och säkerhetsmässigt, att hyra in båt inklusive förare.

För att minska risken för grundstötning bör båtens djupgående kontrolleras, alltså det minsta vattendjup som båten kan framföras på. Båtens djupgående är framför allt viktigt om provtagning planeras i grunda vattenområden, eller om färdvägen till provtagningsområdet går över områden med litet vattendjup.

Risk för läckage av oljor och bränsle från provtagningsfarkosten ska förebyggas genom att kontrollera, och vid behov byta ut, bränsleslangar och liknande innan provtagningen. Vid provtagning i känsliga och skyddsvärda områden, till exempel inom ett vattenskyddsområde, är det rekommenderat att provtagningsfarkosten tvättas innan provtagningen. Tvätt är även viktigt för att förhindra spridning av invasiva arter.

Läs mer under rubriken Hindra spridning av främmande arter

Det är rekommenderat att undersökningsfarkosten är utrustad med ekolod som ger information om vattendjup och batymetri.

Provtagning från land eller is

Det är inte alltid möjlig att genomföra provtagning från båt. I små vattendrag eller sjöar kan provtagning från land vara det enda alternativet eller det mest tidseffektiva sättet.

Provtagning från land kan till exempel göras från strandkanten eller av en person med vadarbyxor som står i vattnet. Den kan också göras från en brygga eller bro. Provtagning från land innebär dock att de praktiska förutsättningarna styr var proverna tas, snarare än var det är lämpligt att ta prover utifrån bottentyp och sannolikhet att föroreningar påvisas.

Provtagning från is är en möjlighet under vintertid. Is kan utgöra en stabilare arbetsplattform än båt. För att säkerställa att inga oacceptabla arbetsmiljörisker föreligger behöver isens tjocklek och bärighet kontrolleras. Provtagning från is medför också att ekolodsmätning inte kan genomföras under tiden isen ligger. Arbete med att ta upp hål stora nog för provtagningsutrusningen kan också vara tidkrävande om flera hugg behövs vid samma provplats. Vintertid finns också risk att provtagningsutrustningen fryser, vilket i viss mån kan hanteras genom att ta med kokande vatten i termosflaskor, eller genomföra provtagningen när det är plusgrader. 

Provtagningsutrustning

Det finns en rad olika typer av provtagningsutrustning som kan användas för sediment. Det är i regel bra att ha med sig flera olika typer av provtagare för att kunna vara flexibel kring vilken utrustning som passar att använda vid den specifika provplatsen. Tabellen nedan visar de vanligaste provtagarna för sediment och deras för- och nackdelar. 

Kortfattat kan nämnas att rörprovtagare medger att provuttag kan göras i väldefinierade djupintervall i finkorniga sediment. Generellt behövs dock ett större antal hugg med rörprovtagare för att inhämta tillräcklig provmängd. Lådprovtagare ger istället en större provmängd per hugg, men djupintervall av sedimenten blir svårare att definiera, och det totala provdjupet blir mindre än när rörprovtagare används. Om lådprovtagare används och sedimentet har hög vattenhalt, finns en risk att materialet flyter ihop när provet ska tas ut från provtagaren vilket ger stor osäkerhet avseende sedimentdjupet. Gripskopor medger generellt att större provmängd erhålls, men också att provet blir stört och provintervallet blir osäkert.  

Med hjälp av lådprovtagare eller gripskopa kan ett första hugg göras för att bedöma om botten vid aktuell provplats är lämplig för fortsatt provtagning. Visar det sig att botten är olämplig att provta på grund av förekomst av erosionsbotten, kan det vara aktuellt att stryka provplatsen helt till fördel för en annan mer lämplig provplats där ackumulationsbotten förekommer. Bedöms botten som lämplig genomförs provtagningen med fördel med rörprovtagare, dels för att kunna göra uttag i relevanta och väldefinierade sedimentintervall, dels för att få en bild av sedimentets karaktär i djupled. En enkel rörprovtagare kan också användas för att ta upp en sedimentkärna för jordartsbedömning, observation av lager med mera och för att justera djupintervallet för provuttag.

Olika typer av sedimentprovtagare 

Tabellen kan scrollas i sidled.

Körkortsbehörighet

Fältpersonalen behöver se över vilken körkortsbehörighet som behövs för att köra bil med båtsläp. Vilken körkortsbehörighet som krävs påverkas av släpets totalvikt och ekipagets totalvikt. Med B-körkort får släp med en totalvikt på max 750 kilo dras. B96-körkort medger att släpets totalvikt får överskrida 750 kilo, men ekipagets totalvikt får ej överskrida 4 250 kilo. BE-körkort medger att bilens totalvikt kan uppgå till 3 500 kilo, och släpets totalvikt kan uppgå till 3 500 kilo. Det finns ingen begränsning i bilens och släpets sammanlagda totalvikter. En kontroll av om bil- och släpkombinationen är tillåten kan göras genom Transportstyrelsens tjänst Släpvagnskalkylatorn. 

Gör en kontroll i Transportstyrelsens släpvagnskalkylator

Behörighet, provtagningsbåt

Transportstyrelsen ställer inga behörighetskrav för förare på fartyg kortare än sex meter. Däremot behövs fartygsbefälsexamen klass VIII samt giltigt läkarintyg för sjöfolk för fartyg som är längre än sex meter, framförs i ”inre fart”, har så kallad dräktighet som understiger 200 och kan ta maximalt tolv passagerare.

Iläggningsplats för båt

Webbplatsen Båtramper.se samlar information om var båtramper för iläggning finns, och även allmän information om exempelvis tillgänglighet.

Sök efter iläggningsplats på Båtramper.se

Även lokala båtklubbar, fiskeföreningar eller liknande kan ha information om lämpliga iläggningsplatser samt tillfrågas om möjligheten finns att använda en ramp eller iläggningsplats som de ansvarar för. Det är alltid bra att informera sig om iläggningsplatsens skick och om den lämpar sig för den båt som ska användas, samt om låst bom eller liknande finns och om nyckel kan lånas eller hyras.

Lämpliga iläggningsplatser kan undersökas i samband med ett platsbesök

Tillgänglighet och tillträde

Inför fältarbetet är det viktigt att säkerställa att fältpersonalen kan ta sig till det aktuella området. Tillgängligheten kan kontrolleras vid ett platsbesök och genom förberedande kartstudier.

Olika typer av hinder, som vägbommar, staket, små tillfartsvägar, brant terräng och tät vegetation, kan förekomma på land. Det kan innebära att området inte är tillgängligt och att provtagningsbåten inte kan sjösättas.

Till sjöss kan åtkomsten hindras av till exempel broar med låg frihöjd eller smal passage mellan brostöden, slussar som inte går att passera, länsar/grumlingsskydd eller grunda vattenområden. Tillgängligheten kan även variera över året, till exempel på grund av varierande vattenstånd och verksamheter i området.

Rekommendationen är att be om markägares medgivande innan privata vägar, iläggningsplatser, bryggor eller annan infrastruktur används. I de fall provtagningen genomförs inom privatägda vattenområden bör markägaren informeras och medgivande inhämtas. Observera att det kan vara mycket tidskrävande att hitta kontaktuppgifter och att nå markägare.

För att uppehålla sig på eller inom vissa områden, som till exempel kraftverksdammar, industriområden/hamnar och områden med militär verksamhet med mera, kan särskilda tillstånd krävas. Dessa behöver inhämtas från verksamhetsutövare och markägare inför provtagningen.

I vissa områden kan det råda tillträdesförbud under vissa perioder, till exempel inom fågelskyddsområden. Provtagningen behöver anpassas till en tid då förbud inte gäller, alternativt kan provplatsernas lägen justeras, eller så måste dispens för arbeten inom området sökas. Observera att länsstyrelsens handläggningstid för dispensansökan kan vara lång.

I områden som är välbesökta av turister och sommargäster kan det vara bra att anpassa provtagningen till en tid med lägre besökstryck. 

Ledningar

Störst risk för att skada eller påverka ledningar är vid ankring av båten. Risken för att ledningar ska skadas i samband med provtagningen bedöms generellt som låg när mindre handhållna provtagare används. Risken ska dock inte negligeras helt, framför allt om gripskopor används för provtagning.

För att få information om förekomst och lägen på ledningar ska en kontroll göras på på webbtjänsten Ledningskollen.se inför fältundersökningen. Där inhämtas underlag från de ledningsägare som är anslutna till tjänsten. Det finns dock inga garantier för att alla ledningsägare även svarar för sina undervattensledningar i förfrågningar via Ledningskollen, och det är rekommenderat att rikta direkta frågor till berörda ledningsägare i det aktuella området.

Sök efter information om ledningar på Ledningskollen.se

I viss utsträckning kan Sjöfartsverkets sjökort användas för att se var sjöförlagda ledningar finns. Observera att lägen för ledningar angivna i sjökorten är mycket osäkra. Ibland finns sjökort framtagna för bland annat sportfiskare, det är dock osäkert om förekomsten av ledningar framgår i denna typ av sjökort och hur noggrannheten avseende ledningars lägen är.

I fält behöver provtagningspersonalen också vara uppmärksam på skyltning för eventuella ankringsförbud på grund av förekomst av ledningar.

Ankring och förtöjning

Generellt är det olämpligt att ankra i samband med provtagningen på grund av risken att röra om sedimenten i området och sprida föroreningar till provplatser nedströms. Det kan också vara olämpligt att ankra på grund av risk att skada ledningar. För att provtagningsbåten ska ligga kvar på avsedd position vid provtagningen, i strömmande vatten eller vid blåsiga väderförhållanden, kan det underlätta att förtöja båten i fasta föremål på land, som till exempel träd. Är inte det möjligt kan föraren behöva hålla båten i position medan provtagningen genomförs.

Enligt allemansrätten är det tillåtet att tillfälligt förtöja vid en privat brygga som ligger utanför en privat tomt. Den som äger bryggan, eller bor på aktuell fastighet ska dock inte störas (orsakas olägenhet) och får inte hindras från att använda bryggan. Att ligga för ankar eller förtöja en längre tid vid någon annans strand kräver lov från markägaren.

Läs mer om allemansrätten på Naturvårdsverkets webbplats

Arbetsmiljö och säkerhet

Båten ska ur säkerhetssynpunkt vara lämplig att använda på de vatten och under de väderförhållanden som råder på aktuell plats. Vid arbete på vatten är fältpersonalen mer utsatt för väder, framför allt om provtagningsfarkosten är öppen och det är inte lika enkelt att söka skydd eller ta paus i arbetet som vid arbete på land. För att säkerställa god arbetsmiljö behövs i regel en stabilare båt i mer väderutsatta områden och på längre avstånd från strandlinjen än i mindre sjöar och i skyddade områden nära strandlinjen. En öppen båt kan dock vara mer praktisk vid själva provtagningen och en båt med hytt mer fördelaktig ut arbetsmiljösynpunkt.

Om möjligt genomförs provtagningen under dagar med ingen/lite nederbörd, svaga vindar och lagom varmt. Nederbörd gör det generellt svårare att genomföra fältarbeten, till exempel blir det svårare att märka upp provkärl och ta fältanteckningar. Arbetet upplevs också som mer uttröttande. Stark vind kan medföra svårigheter att genomföra provtagningen och att hålla båtens position, samt öka risken för tillbud och olyckor. Starkt solljus och värme kan medföra att fältpersonalen blir medtagen. Vid soligt väder är det rekommenderat att fältpersonalen använder solglasögon tillsammans med huvudbonad.

Arbeten på vatten kan, utöver sjömätning och provtagning, innebära långa arbetsdagar på grund av transport till och från provtagningsområdet, iläggning och upptag av båt. Det är därför viktigt att vara realistisk i sin planering avseende tidsåtgång kopplat till antal punkter som ska provtas, antal hugg som behövs per provplats och avstånd mellan provplatserna.

Personalen ska ha kunskap om vilken teknisk utrustning som finns ombord på båten och hur den används. Exempelvis GPS/plotter för navigation, kommunikationsutrustning, navigationsljus, arbetsbelysning, vinsch för provtagare och typ av hydroakustisk utrustning. Den hydroakustiska utrustningen kan vara ekolod av typen enkelstråligt, flerstråligt, sidoseende eller sedimentekolod.

Erforderliga arbetskläder, säkerhetsutrustning och kommunikationsutrustning ska tas med och användas. Utöver sedvanliga arbetskläder är det rekommenderat att räddningsdräkt eller liknande används under kyligare årstider och flytväst som minimum under varmare årstider. Torra ombyten ska finnas tillgängliga, gärna ombord och i vattentäta behållare/väskor/påsar.

Kopplat till säkerhet ska provtagningspersonalen känna till vilken plats de befinner sig vid för att kunna larma räddningstjänst. Provtagningspersonalen behöver dessutom ha en plan för och veta hur de ska agera ifall någon faller i vattnet under arbetet och hur personen i fråga kan få hjälp upp ur vattnet. En medvetslös person i vattnet lyfts med svårighet tillbaka upp i en båt.

Arbete på och i närheten av vatten rekommenderas att alltid utföras av minst två personal, för att de ska kunna bistå varandra vid själva provtagningen och ifall en nödsituation uppstår, samt för att hålla uppsikt på trafik runtomkring. Det kan i vissa fall vara motiverat att vara tre fältpersonal om tillräckligt utrymme finns på provtagningsfarkosten, en förare som sköter navigering/positionering med mera, och två som genomför provtagning och provhantering.  

Det är rekommenderat att ha en kontaktperson i land som kan slå larm ifall fältpersonalen inte återkopplat vid ett visst överenskommet klockslag. Vidare är det, i samband med provtagning i kust- och havsmiljö samt på större sjöar, att rekommendera att provtagningsfarkosten är utrustad med ett kommunikationssystem för att kunna kommunicera med annan sjötrafik, samt vid behov varna och slå larm. Utrustning för att varna i nödsituationen (till exempel nödraket) är rekommenderat att ta med, samt brandsläckare och verktyg. Oljelänsar bör också tas med för att kunna samla upp bränsle- och oljespill ifall om ett slangbrott eller motorhaveri uppstår.

Inför genomförandet av provtagningen bör fältpersonalen kontrollera Sjöfartsverkets tjänst Underrättelser för sjöfarande (Ufs) för att ta del av eventuell information om sjökortsrättelser och annan information som kan vara relevant för fältpersonalen.

Kontrollera information om sjökortsrättelser i Sjöfartsverkets Underrättelser för sjöfarande

Hindra spridning av främmande arter

Det är viktigt att ta hänsyn till och förebygga spridning av invasiva främmande djur- och växtarter. Vid planeringen av provtagningen är det bra att ta reda på om det finns någon dokumentation av förekomster av invasiva främmande arter i det aktuella området. För att förebygga spridning av främmande arter rekommenderar Naturvårdsverket att man har inarbetade rutiner för tvättning och rengöring av provtagningsfarkosten och provtagningsutrustningen, både innan och efter provtagningen.

Läs mer om att hindra spridning av främmande arter på Havs- och vattenmyndighetens webbplats

Se exempel på främmande arter i broschyren Sprid inte främmande arter till våra sjöar!

Planera leveransen av data till datavärdskap för miljögifter

För att de data som samlas in ska kunna användas och komma så många som möjligt till del är det viktigt att alla data rapporteras in till datavärden (DV). För att underlätta inrapporteringen är det är bra att i redan planeringsstadiet ta reda på vilka metadata som efterfrågas i datavärdskapet. Det är också bra att sätta upp en rutin för insamling av den efterfrågade informationen innan undersökningen utförs. I vissa fall kan även laboratoriet leverera data i format som är anpassat för att rapporteras in till datavärd.

Efter genomförd provtagning ska data från provtagningen levereras till datavärd. Sveriges geologiska undersökning (SGU) är datavärd för miljögifter i sediment. I dagsläget finns en excel-mall för inrapportering av data på SGU:s webbplats. Observera att den som levererar data till datavärden behöver vara registrerad dataleverantör.

Läs mer om att rapportera data för miljögifter