Tre faktorer är viktiga för att hitta platser där en våtmarksåtgärd kan minska utsläpp av koldioxid: typ av torvmark, mängden diken i torvmarken samt torvmarkens läge i landskapet.
Mest effektivt ur klimatsynpunkt är restaurering av näringsrika torvmarker då dessa läcker mer koldioxid jämfört med näringsfattiga torvmarker. Kärrtorv är näringsrik medan mossetorv är mindre näringsrik.
För att identifiera torvmarker används jordartskartor. Kartornas geografiska noggrannhet varierar dock på olika platser. Generellt har kartorna lägst upplösning i glesbefolkade områden. I stora delar av södra Sverige finns jordartskartor där man skiljer på kärrtorv och mossetorv. I övriga områden klassas torvmarkerna endast som "torv" och det saknas ofta uppgifter om tunt eller osammanhängande torvlager.
Karta över områden där det i jordartskartan är möjligt att identifiera kärrtorv eller mossetorv (de gula delarna). I övriga områden på kartan är torven ospecificerad.
Kolla i SGU:s kartvisare vilken jordartskarta som finns i det område som du är intresserad av:
Ladda ner den aktuella jordartskartan via öppna data och öppna den i valfritt GIS-program. I områden med detaljerade jordartskartor finns torvdata i två lager "Jordart, grundlager" och "Jordart, tunt eller osammanhängande ytlager". I GIS-verktyget kan du ta ut torvdata ur dessa lager och slå ihop det till ett nytt "torv-lager":
I områden med mindre detaljerade jordartskartor finns endast ett lager med torvdata (Torv). I dessa områden kan du använda lagret direkt utan att göra en sammanslagning.
Det rutiga mönstret visar ett urval av alla typer av tov som finns i ett område.
Genom att höja grundvattennivån i dikade torvmarker avbryts syresättningen av torven och koldioxidutsläppen minskas. En torvmark med många diken avger ofta mer koldioxid än en lika stor torvmark med få diken. Förhållandet mellan dikenas längd och torvmarkens storlek kan beskrivas som en kvot: meter diken/area torvmark. Ur klimatsynpunkt är det mer effektivt att restaurera torvmarker med många diken, eller med andra ord, torvmarker som har höga kvoter.
De blå linjerna visar alla diken som förekommer i ett område.
Diken i områden där torv förekommer.
Förhållandet mellan dikeslängd och area inom ett antal torvmarker. En hög kvot indikerar en relativt stor dikespåverkan.
I detta steg behöver du torv-lagret från steg 1 samt kartor med diken. Dikeskartor kan hämtas från Metria. Kartorna innehåller data om olika typer av diken, exempelvis skogsdiken, diken på åkermark och vägdiken. Öppna dikeskartorna i valfritt GIS-program:
Ibland kan det finnas delar av stora torvmarker som är kraftigt dikade även om torvmarken som helhet har få diken. I dessa fall blir kvoten missvisande låg. Det kan alltså vara värt att göra åtgärder i den dikespåverkade delen av en torvmark trots att den har en låg kvot.
Genom att använda Lantmäteriets Nationella Höjdmodell (höjddata), kan potentiella restaureringsplatser jämföras med avseende på landskapets topografi. I flacka områden kan det vara svårt att genomföra en åtgärd utan att markanvändningen i omgivande mark påverkas negativt. På en plats som omges av högre liggande mark är förutsättningarna bättre. Man kan även använda höjddata för att få en uppfattning om dikenas djup och bredd.
Kartan visar de topografiska förhållandena kring ett antal torvmarker.
Senast ändrad 2022-11-30
