
På denna sida visas samvariation mellan alkalinitet och generella grundvattenkemiska nyckelparametrar (pH, redox, kemisk syreförbrukning, konduktivitet och turbiditet) i boxplotdiagram. Boxens under- och överkant visar 25:e respektive 75:e percentilen, strecket i mitten av boxen visar medianen (50:e percentilen), och staplarna under och över boxen visar 5:e respektive 95:e percentilen.
Eftersom syftet är att visa samvariation mellan parametrarna, har enskilda analysresultat använts i stället för medelvärden för varje provtagningsplats.
Diagrammen för alkalinitet grundas på cirka 140 000 alkalinitetsanalyser, varav 81 procent är från 2000-talet och övriga är äldre. Av analyserna kommer 31 procent från Vattentäktsarkivet, 6 procent från nationell och regional miljöövervakning, och 63 procent är vattenprov från enskilda brunnar. De enskilda diagrammen bygger på färre data, eftersom endast de prover där både alkalinitet och den aktuella samvariationsparametern analyserats finns med i boxplotdiagrammet.
Analys av samvariation mellan alkalinitet och pH visar positiv korrelation, vilket är väntat eftersom alkaliniteten är ett mått på vattnets förmåga att tåla tillskott av vätejoner utan att pH sänks. Låga pH-värden hör ihop med låg alkalinitet och höga pH-värden med hög alkalinitet.
Positiv korrelation finns mellan alkalinitet och konduktivitet, vilket kan förklaras av att de HCO3--joner som utgör alkaliniteten och medföljande katjoner (ofta Ca2+ och Mg2+) också ger betydande bidrag till konduktiviteten. Trenden bryts vid den högsta konduktivitetsklassen (≥ 150 mS/m). Detta kan bero på att de prover som har så pass hög konduktivitet kan vara påverkade av andra faktorer än karbonatsystemet, till exempel saltvatten eller föroreningskällor, och att kalcit bildas.
Senast ändrad 2024-02-07