Handledning Bedömning av influensområde avseende grundvattenbortledning

Lagstiftning

Grundvattenbortledning är i regel en tillståndspliktig vattenverksamhet enligt miljöbalkens 11 kapitel (jämför främst 3 § punkt 6 och 9 §).

Ansökan om tillstånd prövas av den mark- och miljödomstol inom vars område verksamheten (grundvattenbortledningen) i huvudsak avses bedrivas (jämför 3 kap. lagen  om mark- och miljödomstolar). Viss vattenverksamhet – dock inte grundvattenbortledning – kan i stället vara anmälningspliktig (jämför främst 11 kap. 9 a § miljöbalken samt förordningen  om vattenverksamheter).

Tillstånd behövs däremot inte om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens (här grundvattenbortledningen) inverkan på vattenförhållandena (jämför 11 kap. 12 § miljöbalken).

Om undantaget är tillämpligt eller inte i ett enskilt fall avgörs ytterst av domstol, till exempel efter att tillsynsmyndigheten initierat ett tillsynsärende och förelagt verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd, vilket sedan överklagas av utövaren. Man bör ha ett gediget och trovärdigt underlag för att i domstol hävda att undantaget är tillämpligt och att tillstånd således inte behövs. Om vattenverksamheten bedöms som tillståndspliktig behövs samma gedigna underlag för att avgöra sakägarkretsen.

Senast ändrad 2019-10-01

Skriv ut