Antal övervakningsstationer och övervakningsfrekvens inom kontrollerande övervakning

Antalet kontrollerande övervakningsstationer som behövs för en grundvattenförekomst (eller grupp av förekomster) får bedömas från fall till fall. En tumregel är att minst tre övervakningsstationer bör etableras för att få en bild av tillståndet i olika delar av en förekomst. Det är lämpligt att etablera fler stationer i stora grundvattenförekomster – en tumregel kan då vara att en övervakningsstation per 30 km² bör läggas till som areakompensation för grundvattenförekomster som är större än 90 km². Övervakningsstationer som ska spegla eventuell påverkan av mänskliga verksamheter bör väljas utifrån kunskap om akviferens egenskaper och grundvattnets flöde inom förekomsten, samt påverkanskällornas läge och grundvattnets strömningsriktning. Om sådan kunskap saknas bör övervakningsstationerna fördelas jämnt över grundvattenförekomsten. Övervakningsstationerna bör också representera grundvatten från olika djup i förekomsten.

Både intensiv övervakning (hög frekvens, få övervakningsstationer) och extensiv övervakning (låg frekvens, många övervakningsstationer) är viktiga för att beskriva hur grundvattenkvaliteten varierar och förändras i tid och rum. För att kunna beskriva grundvattnets kemiska status och verifiera riskbedömningen är det ofta lämpligt att prioritera extensiv övervakning till en början.

Övervakningsfrekvensen ska vara minst en provtagning vart sjätte år för varje grundvattenförekomst och varje kontrollerande övervakningsstation. Enligt vattendirektivet bör varje vattenförvaltningscykel inledas med kontrollerande övervakning under det första året, inför upprättandet av operativa övervakningsprogram. Det kan vara svårt att utföra provtagning vid alla kontrollerande övervakningsstationer under cykelns första år, och ett viktigt komplement är att resultat av kontrollerande övervakning från tidigare vattenförvaltningscykler utvärderas som stöd för upprättande av operativa program. Vid inledningen av den kontrollerande övervakningen rekommenderas generellt en tätare provtagning för att få en bild av inomårsvariationer för olika grundvattenkemiska parametrar, vilket ökar den konceptuella förståelsen samt utgör ett underlag för beslut om provtagningsfrekvens.

Provtagningsfrekvensen bör också anpassas till den typen av akvifer som övervakas. Grundvattenkemin i slutna akviferer och sand- och grusavlagringar med djupa flöden (exempelvis stora rullstensåsar) förändras betydligt långsammare än öppna akviferer i kristallint berg och karst. Tabellen ger vägledning om övervakningsfrekvenser som kan vara rimliga i olika typer av akviferer (se CIS 15 under Relaterad information).

Intensiv övervakning med hög provtagningsfrekvens (helst flera provtagningar årligen) bör även tillämpas för ett urval av lämpliga grundvattenförekomster och övervakningsstationer inom den kontrollerande övervakningen. Sådana tidsserier kan tjäna som underlag och referens avseende säsongs- och långtidsvariationer i grundvattenkvalitet beroende av exempelvis långväga atmosfärisk deposition (försurning, övergödning, nedfall av metaller och syntetiska miljögifter), klimatförändringar och lokal diffus mänsklig påverkan (exempelvis jordbruk och urbana områden). Tidsserierna kan ge kunskap och förståelse för variationer i grundvattenkvalitet generellt, utöver de underlag som genereras för de specifika grundvattenförekomsterna där trendstationer etableras. Värdet av att vidmakthålla långa tidsserier bör väga tungt för stationer som övervakats under lång tid.

Om en övervakningsstation befinner sig inom ett nitratkänsligt område och halterna tidigare har överstigit 25 mg/l, bör provtagning ske minst vart fjärde år för att uppfylla krav enligt nitratdirektivet. Denna övervakning används bland annat som underlag till översyn av nitratkänsliga områden, som Jordbruksverket utför vart fjärde år.

Information om nitratkänsliga områden finns i vattenkartan i VISS (se Relaterad information).

Resultat från den kontrollerande övervakningen ska möjliggöra riskbedömning inom samtliga tillrinningsområden för uttagspunkter för dricksvatten (TFU), vilket innefattar alla grundvattentäkter som har uttag större än 10 m³/dygn eller försörjer fler än 50 personer. Alla TFU bör omfattas av övervakning (övervakningsbehovet kan alltså inte tillgodoses av kontrollerande övervakning i andra grundvattenförekomster inom en gruppering).

Antalet övervakningsstationer och provtagningsfrekvens som behövs inom TFU får bedömas från fall till fall. Grundvattenförekomster som innefattar TFU kan behöva en mer omfattande övervakning, jämfört med grundvattenförekomster som inte används som allmänna vattentäkter i nuläget.

Riskbedömningen för TFU ska beakta risker för människors hälsa även om de inte orsakas av mänsklig påverkan (till skillnad från ordinarie övervakning i grundvattenförekomster), vilket kan ha inverkan på övervakningsbehovet. Exempelvis kan ämnen som arsenik, fluorid och uran förekomma naturligt i grundvatten i så höga halter att de överskrider dricksvattengränsvärdena, beroende på geologiska och geokemiska förhållanden. Den kontrollerande övervakningen ska täcka in sådana parametrar om de identifierats i riskbedömningen avseende TFU (trots att överskridanden som beror på naturligt förhöjda halter inte påverkar kemisk status inom vattenförvaltningsarbetet).

Mikrobiologisk förorening är en annan vattenkvalitetsaspekt som kan utgöra risk för människors hälsa, men som inte beaktas i kemisk grundvattenstatus. Övervakning av mikrobiologiska parametrar i råvatten regleras i Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) och ansvar ligger därigenom på dricksvattenleverantörerna. Det finns därför inga krav på att beakta mikrobiologiska parametrar inom vattenförvaltningens övervakningsprogram.

För att skapa mesta möjliga nytta och undvika dubbelarbete behövs koordination mellan de regionala myndigheterna inom vattenförvaltningsarbetet och de kommunala dricksvattenleverantörerna vad gäller övervakning inom TFU och råvattenkontroll. Dricksvattenleverantörer utför råvattenkontroll på obehandlat grundvatten från uttagsbrunnar i enlighet med Livsmedelsverkets föreskrifter, och dessa analyser har tidigare insamlats i databas hos SGU och sedan använts som en viktig och betydande del av övervakningsprogrammen i flera vattenförvaltningscykler. I och med dricksvattendirektivets införande med krav på övervakning i TFU finns nu ett delat ansvar vad gäller kontroll av vattenkvalitet innan eventuella reningssteg – det är därför viktigt att myndigheter och dricksvattenleverantörer kommunicerar om urval av övervakningsstationer, parametrar och provtagningstillfällen för att koordinera och skapa mernytta av den övervakning som sker inom TFU, inklusive vattenproducenternas råvattenkontroll.