LILLA MINERALSKOLAN

I Sverige finns allemansrätt. Allemansrätten innebär en möjlighet att röra sig fritt i naturen, men också en skyldighet att visa hänsyn till och inte störa djur, natur och markägare. Generell information om allemansrätten finns på Naturvårdsverkets webbplats: Allemansrätten (naturvardsverket.se).

Naturvårdsverket har också låtit ta fram skriften "Allemansrätten – Vad säger lagen?" (pdf). Vad avser mineral säger den följande:

”En särskild fråga är vad som är tillåtet vid s.k. eftersökning av mineral i naturen, då man undersöker marken, gör vissa mätningar och tar med sig mindre prover av sten, torv och jord. Det är klart att sådana undersökningar inte får ske på tomt eller plantering (jfr ovan), och inte heller inom nationalpark eller i strid med föreskrifter i naturreservat; men dessutom kan de vara förbjudna också annars, enligt paragrafen om åverkan (12 kap. 2 a § brottsbalken). Här gäller emellertid att det sedvanemässigt anses tillåtet att i dessa sammanhang ta med sig sådana prover, som saknar varje värde för fastighetsägaren. Troligen får man t.o.m knacka loss små stycken av stenblock eller berg, i varje fall på någon undangömd plats. Vidare anses s.k. guldvaskning t.ex. i bäckar tillåten. En allmän förutsättning är dock att åtgärderna inte medför risk för skada eller olägenhet för ägaren. Också i detta fall är det alltså tydligt att allemansrätten går längre än man kunde tro att döma av lagtexten. För mera ingripande undersökningar av eventuella mineralfyndigheter krävs däremot särskilt undersökningstillstånd enligt minerallagen (1991:45).”

Tänk också på att:

• Det kan vara bra att ha dialog med markägare, nyttjanderättshavare och andra som kan bli berörda av ditt mineralletande så att du visar hänsyn till andra.
• Det råder speciella regler om hur metallsökare får användas i Sverige. Vid frågor kontakta relevant länsstyrelse.
• Det råder speciella regler för enskilda vägar och hur och med vad transport får ske på dessa.  

I minerallagen (SFS 1991:45) regleras hur man erhåller rätt att undersöka och bearbeta en mineralfyndighet, samt vilka mineral som berörs av detta regelverk. I Mineralförordningen (SFS 1992:285) redogörs för avgifter, handlingar, med mera som följer med ett undersökningstillstånd och en bearbetningskoncession.  

Undersökningstillstånd innebär att den som innehar detta tillstånd har exklusiv rätt inom tillståndsområdet för utforskning av beslutade mineral. Bearbetningskoncession innebär exklusiv rätt för bearbetning för berörda mineral inom området. Om du har frågor om rätten till en fyndighet, ska du vända dig till Bergsstaten. Detta gäller särskilt om du har hittat en fyndighet som omfattas av minerallagen.

Områden kan av olika anledningar vara skyddade, antingen direkt i lag eller genom att regeringen, länsstyrelsen eller kommunen har pekat ut dem som skyddade områden. Det kan vara skydd för flera olika syften, där de vanligaste är strandskydd, naturreservat eller kulturreservat, samt Natura 2000-områden.

Vad du får göra i ett skyddat område framgår antingen av lag eller i områdesspecifika regler eller föreskrifter. Det är viktigt att noggrant läsa igenom regler, föreskrifter och restriktioner som kan råda för det specifika området. Om du är osäker på vad som gäller kan du vända dig till länsstyrelsen i berört län som kan ge dig mer information.

På Naturvårdsverkets webbplats hittar du kartverktyget Skyddad natur, där det finns information om skyddade områden i Sverige.

Det finns fortfarande många okända mineral- och malmförekomster, och intressanta fynd kan leda till nya gruvor. Men hur ska du som mineraljägare hitta intressanta mineral och dessutom veta att det är ett fynd?

Ett enkelt och billigt sätt att få uppslag till ännu okända malm- och industrimineralförekomster är så kallad blockletning. Det kan vem som helst ägna sig åt. Chansen till ett bra fynd ökar med goda kunskaper om mineral och bergarter.

De flesta stenblock har transporterats mer eller mindre långt av den senaste inlandsisen. Hittar du ett block som verkar intressant går det med andra ord att försöka spåra varifrån blocket kom. Isräfflor på berghällarna i omgivningen visar vilken väg blocket har flyttats. Det lönar sig också att leta efter ytterligare block, den så kallade blocksvansen. Ju tätare blocken ligger, desto närmare en eventuell fyndighet är man. Andra ledtrådar är hur nötta blocken är. Flyttblocken behöver inte vara synliga på markytan. De ligger oftast dolda av grus, sand och lera, som också avlagrats av inlandsisen. Vid varje grävning, exempelvis av diken, husgrunder, brunnar och vägskärningar, kan nya malmblock hittas.

Oavsett var du hittar ett intressant block, bör du ange platsen noga. Detta är särskilt viktigt när det gäller fynd under marknivån. Isen har rört sig åt olika håll under olika tidsperioder, och de olika avlagringarna kan visa spår från olika isrörelseriktningar. Anteckna därför hur djupt blocket låg, om marken är hård eller lätt att gräva i, om blocket var runt eller kantigt och i vilken riktning det låg. Du kan också hitta hällar med intressant mineralisering. Sådana ger viktiga upplysningar om var malm finns. Hällar med bergarter som ofta är relaterade till malmer (till exempel omvandlade vulkaniter) ger också ledtrådar.

1. Leta i områden med jordarten morän, ej i isälvssediment.
2. Leta i första hand blockuppslag genom att gå tvärs över isrörelseriktningen.
3. Gå maximalt 200 meter mellan dina tvärslinjer (profillinjer). En blocksvans kan vara så kort.
4. Kontrollera kring nybrutna vägar, på nya skogshyggen, i diken, körspår och raviner. Här är blocken ofta ovittrade och inte övervuxna.
5. Leta efter rostiga block, ovanligt färgade block med starka färgnyanser och block med skrovlig yta, där exempelvis kalken har vittrat bort.
6. Kantiga malmblock tyder på en mineralisering i närheten, runda block på ett avstånd som är större.
7. Den tydligaste blocksvansen finns där moränen är tunn och berggrunden är synlig på flera ställen. Där är det vanligen också gott om block.
8. Anteckna noga storlek, rundhetsgrad och läget för malmblocket. Det är upplysningar som kan vara mycket viktiga för att kunna lokalisera malmen.
9. Var noggrann och systematisk.

Du behöver inte någon dyr utrustning för att kunna delta i Mineraljakten. En enkel utrustning att ta med ut i fält när du letar mineral kan bestå av:

• topografisk karta eller berggrundskarta i skala 1:50 000
• kompass eller GPS-mottagare
• hammare och skyddsglasögon
• lupp eller förstoringsglas
• elpropp (vissa mineral ger färgad repa på oglaserat porslin)
• magnet och glasbit
• kniv (att testa mineralets hårdhet med)
• UV-lampa (att identifiera fluorescerande mineral med)
• utspädd saltsyra (10 % HCl) att testa ifall kalcit finns i fyndet
• anteckningsbok och penna.

Vad är det egentligen jag har hittat? Det är en fråga man ofta ställer sig när man letar mineral. Konstiga, spännande och intressanta stenar finns det gott om. Men hur skiljer jag på guld och kattguld?

Det finns tyvärr inga enkla och korta svara att ge. I dag finns det drygt 4 000 kända mineral i jordskorpan. 100 av de vanligaste går att identifiera med enkla medel eftersom de ofta har karaktäristiska egenskaper. De viktigaste egenskaperna är utseendet (form och färg), hårdheten, spaltningen, strecket på oglaserat porslin, repan efter en kniv och den glans som brottytan har.

Läs mer om viktiga metaller och mineral här: Kritiska och strategiska råvaror (sgu.se)

Form och färg
Mineral uppträder ofta som en oregelbunden fläck i stenen eller är så finkornigt att man inte kan se hur det ser ut utan förstoringsglas. Det kan vara kornigt, stängligt, fjälligt eller fibrigt. Mineral kan ha plana ytor som tärningar eller prismor, och de uppvisar då kristallform. Malmförande stenar kan vara rostiga om de innehåller till exempel svavelkis eller magnetkis.

Hårdhet
Följande tumregler är användbara för att bestämma ett minerals hårdhet i fält. Mineral med hårdhet 1 och 2 kan repas med nageln. Mineral med hårdhet 3 kan repas med kopparmynt. För att repa mineral med hårdhet mellan 4 och 6 kan man använda en kniv (viss ansträngning krävs dock för hårdhet 6) och med mineral över hårdhet 6 kan man repa fönsterglas.

Spaltning
Ett minerals spaltning är ett bra kännetecken. En del mineral klyvs i en eller flera bestämda riktningar med släta ytor. Saknas spaltning är mineralets brottyta ojämn och skålig.

Streck
Malmmineral ger ett färgat streck om det rispas eller gnids mot oglaserat porslin (till exempel en el-propp). Strecket är starkt färgat, oftast mörkt eller identiskt med finmalet pulver av mineralet i fråga. De flesta malmmineral kan repas med kniv. Knivskårans färg är en ledtråd vid bestämning av ett mineral. I en del industriella mineral och bergarter blir knivrepan ljus.

Glans
Glansen på brottytan hos ett mineral är också en bra ledtråd. Knacka loss en bit ur blocket för att få en färsk brottyta. Är ytan metallglänsande innehåller blocket malmmineral. En fett- eller glasglänsande yta tyder på mineral som kvarts, täljsten eller kalcit.

Densitet
Ett minerals densitet kan också tas som en indikator. Jämför stenen du tror innehåller malmmineral med en vanlig ”gråsten” genom att väga dem i handen. Malmmineral är tyngre än ”vanliga stenar”.

Berggrundsgeologi är läran om jordskorpans uppbyggnad, utvecklingshistoria och de processer som bildar och omvandlar bergarter. Sveriges berggrund består av tre huvudenheter, urberget, rester av ett sedimentbergartstäcke och fjällberggrunden. Mineral är jordens och övriga planeters byggstenar. De bygger upp bergarterna och bergarterna bygger i sin tur upp planeterna. Men vad kännetecknar mineral? Hur bildas de? Hur många finns det?

Här får du svar på dessa och andra frågor om mineral, bergarter och Sveriges berggrund:

Bergarter (sgu.se)

Mineral (sgu.se)

Sveriges berggrund (sgu.se)

När du har hittat ett fynd som verkar intressant och som är lagligt insamlat så är det viktigt att också försöka hitta det bästa exemplet. När du plockar upp en intressant bergart eller mineralisering, leta efter fler exempel i din omedelbara närhet. Det är bra om ditt prov är representativt för området där du har hittat det. Det kan vara skillnaden på om ditt fynd är ett sällsynt undantag eller är mer vanligt förekommande på platsen.

Du kommer säkert upptäcka att de intressanta delarna i en bergart eller ett mineral ofta inte är särskilt stora, de kan variera från millimeter- till centimeterstora inslag. Det är anledningen till att vi i reglerna vill att provet ska vara ungefär "en knytnäve stort". Det räcker ofta för att ge em rättvisande bild, men ibland kan även större prov vara nödvändiga.

Det är viktigt att provet inte är för litet eftersom att det också måste gå att göra en tillförlitlig analys.

Du kan tänka på följande frågor för att hitta det bästa möjliga provet för att representera din observation?

• Är de intressanta inslagen i provet stora eller små?
• Kommer jag att ha tillräckligt med provmaterial för att visa upp det eller de intressanta delarna?
• Är de jämnt fördelade eller koncentrerade på en viss del av provet?

För att skapa bra förutsättningar att bedöma ditt fynd behövs bilder på både prov och fyndplats. Eftersom mineraliseringen eller bergarten kan variera i både storlek och i hur det relaterar till sin omgivning så är det viktigt med bilder som visar både ditt fynd och området där du hittat det.

Därför ber vi dig att skicka in en bild av hela ditt prov, en detaljbild av provet och en översiktsbild av platsen där provet är taget. När du skickar in din observation finns det också exempelbilder som du kan titta på.

Här är några användbara tips:

• Ta ditt foto med bra belysning: välj en bra tid på dagen då provet och/eller dess omgivning tydligt kan ses och färgerna är så sanna som möjligt mot deras faktiska färger.
• Placera det prov du vill fotografera, eller den del i omgivningen som är viktig för att förstå provets sammanhang, i mitten av fotografiet.
• Se till att bilden av provet, de intressanta komponenterna i den detaljerade vyn och omgivningen är i fokus.
• Använd gärna ett vanligt föremål av lämplig storlek som skala för att uppskatta provets storlek på bilden.

För att underlätta bedömningen av din inskickade observation är det viktigt med en bra beskrivning av både provet och fyndplatsen. Bra foton underlättar geologens bedömning av ditt fynd, men beskrivningen av vad du hittat är viktigt för att sätta bilderna i ett sammanhang. Det är därför vi ber dig skicka med en beskrivning i samband med att du lämnar in din observation i appen Mineraljakten.

Det är också viktigt att din inskickade observation innehåller koordinater för var provet är taget.

De bergarter eller mineralisering du skickar in till Mineraljakten bedöms inte bara utifrån vad som kan ses på bilderna eller det materialprov du skickar in. Det utvärderas också mot den redan existerande geologiska informationen som finns om området där du har hittat ditt fynd. 

SGU:s geologer behöver också kunna verifiera fyndplatsen genom ett fältbesök innan det kan vara aktuellt för en eventuell prisutdelning. Det behövs både för att säkerställa att fyndplatsen är korrekt och att provet är representativt för geologin, men också för att säkerställa att provet är insamlat enligt tävlingens regler.