Undervattenskamera används för observation och dokumentation av bottenytan och inleder sedimentprovtagningen vid varje provtagningsplats. Ytan beskrivs i flera parametrar t.ex. bottentyp, morfologi, färg, makrofauna, makroflora, bärighet.

""Stor gripskopa. Foto: Marinen, SGU.

Observationen avgör vilken sedimentprovtagare som är lämpligas på platsen. Undervattenskameran som används från undersökningsfartyget är fast monterad i en stålram tillsammans med vattenströmningsmätare, syrehaltsmätare och en konduktivitets-, temperatur- och densitetmätare (CTD). En mobil mindre undervattenskamera används från undersökningsbåten.

Stor gripskopa. Med hjälp av blyviktslastade stålkäftar som slår i hopp vid botten kontakt fångas sedimenten. Gripskopan används vid provtagning i sediment som sand och grus men också vid barkansamlingar.

Närbild på ett stötlod.Stötlod. Foto: Marinen SGU.

Stötlod. Stötlodet är en robust och lättanvänd provtagare i form av ett stålrör lastat med blyvikter. Provtagning med stötlodet ger upp till 1 meter långa sedimentkärnor i leriga och siltiga sediment. I stålröret har ett foderrör införts där sedimenten fångas då det pressas genom botten. På däck avlägsnas foderröret ur provtagaren. Med en kolv pressas sedimentkärnan uppåt i foderröret och frigör den översta centimetern av kärnans sediment.

Där det bedöms lämpligt tas de översta en till två centimeterns sediment ut för miljökemisk analys. I nästa steg trycks hela kärnan ut ur foderröret på en bänk och delas på längden till två halvcylinderformade delar. De exponerade ytorna fotograferas och beskrivs i SGUs sedimentprovdatabas. Eventuellt tas prov från fler djupnivåer ut för miljökemisk analys.

""Sedimentkärna provtagen med Geminilod. Foto: Marinen, SGU.

 

Stötlodet används också för att ta rekognoseringsprov inför provtagning med tyngre provtagare som kolvlod, vibrohammarlod och geminiprovtagare. Detta för att säkerställa att botten inte riskerar skadar dessa.

Geminilod ger förhållandevis ostörda sedimentkärnor med upp till 70 centimeters längd och används främst för prov i lösare lersediment som ska användas för miljökemisk analys. Oftast utförts två bottenhugg per provtagningsplats och de fyra sedimentkärnorna som produceras används för olika undersökningar. En används för examination och beskrivning av sedimentet. En avbildas i sedimentröntgenapparat. En snittas i mindre intervall som sedan studeras i gammaspektrometer för att bedöma sedimentackumulationshastigheten och den fjärde är reserv.

""Delar av Vibrohammarlodet uppe på däck. Foto: Marinen, SGU.

Boxcorer är en stor fyrkantig (40 x 40 cm) lådprovtagare som passar till mjuka sediment. Boxcorer används primärt för undersökningar av de allra ytligaste sedimenten.

Vibrohammarlod ger en upp till 6 meter lång sedimentkärna och används främst i sand, silt och hårda leror. Vibrohammarlodets fot ställs ner på botten och ett stålrör fås att sjunka genom sedimenten med hjälp av gravitationen och kraftiga vibrationsmotorer. Ett foderrör som införts i stålröret fångar provet, som sedan tas ur uppe på däck. Foderröret delas i 1 meter långa delar som klyvs till två halvcylinderformade kärnor. De exponerade sedimentens ytor fotograferas och beskrivs i SGUs sedimentprovdatabas.

Kärnor som bedöms representativa för området sparas i SGUs arkiv.

""Kolvlod. Foto: Marinen, SGU

Kolvlod ger en upp till 6 meter lång sedimentkärna och används främst i mjukare leror. Provtagaren består av ett stålrör som lastats med mycket blyvikter. I stålröret inför ett foderrör som fångar provet. När kolvlodets spets når bottenytan landar också en vikt som via en mekanism frigör kolvlodet som av sin vikt pressas genom sedimenten. Foderröret glider förbi en kolv som placerats längst ner men är fäst med en kedja i kolvlodets förankring. Kolven motverkar att foderröret trycks ihop i den kraftiga rörelsen. Foderröret extraheras på däck och delas i 1 meter långa delar som klyvs till två halvcylinderformade kärnor. De exponerade sedimentens ytor fotograferas och beskrivs i SGUs sedimentprovdatabas. Kärnor som bedöms representativa för området sparas i SGU’s arkiv.