De senaste årens ökade välstånd för allt fler människor i världen är glädjande. Bland det första en fattig familj köper är ett kylskåp, vilket kraftigt påverkar hälsoläget åt rätt håll. Många hundratals miljoner människor står inför att köpa sin första mobiltelefon och sitt första egna transportmedel. En gemensam nämnare för den positiva utvecklingen är tillgången till metaller. Metaller är inte förnybara resurser, men inte heller ändliga som till exempel olja. Istället kan de flesta metaller återanvändas och återvinnas gång efter gång.

För att möta ett allt högre välstånd krävs en genomtänkt och hållbar försörjning av metaller och mineral. Utgångspunkten bör vara att bara använda metaller där inte förnybara material kan fylla samma funktion, och att effektivisera användandet så att så lite metaller som möjligt krävs.

Här kan Sverige genom innovation gå före och utveckla processer för att återanvända och återvinna metaller. Rönnskärsverken i Skellefteå är som exempel världsbäst på återvinning av elektronikskrot, och exempelvis järn och koppar återvinns redan i stor skala, men det behöver öka betydligt för andra metaller. En återvinningsresurs som utreds av Sveriges geologiska undersökning är gammalt gruvavfall, som kan innehålla stora mängder efterfrågade mineral. Forskning som bedrivs vid Linköpings universitet pekar också på att det kan finnas en hel del ”stadsmalm” att utvinna i gammal utrangerad infrastruktur.

Problemet är dock att vi inte ens i Sverige, med avancerad miljöteknik och infrastruktur, kan nå en återvinningstakt som är i närheten av efterfrågan. Det här beror på att marknaden har blivit så enormt mycket större än för bara några år sedan, där elektroniken idag till stor del bygger på material som ännu inte finns i omlopp i stora mängder. Det gäller inte minst de sällsynta jordartsmetallerna, där tillgångarna i Norra Kärr utanför Gränna utgör ett av världens största fynd. Dessa används för att öka verkningsgraden i elektronik, bland annat i våra mobiler och läsplattor, och för att utveckla billigare och energieffektivare miljöteknik.

Ökad återvinning kan alltså på sikt dämpa behovet av metaller, men inte ensamt täcka efterfrågan. Frågan som kvarstår blir då inte om vi ska ha en gruvindustri, utan snarare hur denna produktion kan bedrivas så hållbart och ansvarsfullt som möjligt och var på jordklotet den ska äga rum.

Sverige har en av världens modernaste och mest krävande miljö- och arbetsmiljölagstiftningar, vi har kunnande, modern teknik och betydande mineraltillgångar av många metaller som används i vardagen. Eftersom vi också är stora förbrukare av dessa material är det rimligt att vi bidrar till världens metallförsörjning på de sätt som angetts ovan – innovation för byte till förnybara material, effektivare användning, återvinning, samt nyproduktion i form av gruvor. Vi ser fram emot en ökad dialog om ansvarsfull metallförsörjning i Sverige och världen för att nå den målsättningen.

Lena Söderberg

Generaldirektör SGU

Artikeln publicerad i Corren 2014-11-19