Ildiko Antal Lundin/SGU
Barentsprojektet ger ny kunskap om norra Sveriges geologi
SGUs arbete med Barentsprojektet är inne på sitt fjärde år, där större delen av den geofysiska och morängeokemiska insamlingen av data nu är avslutad. Under sommaren 2014 genomfördes mätningar av det elektromagnetiska fältet längs den seismiska profilen som gjordes 2012 mellan Kiruna och Vittangi.
Resultaten av sommarens mätningar (magnetotelluriska, MT) kommer under våren och sommaren att samtolkas med berggrundsgeologiska, seismiska och potentialfältsdata.
– Då kommer vi att få en mer detaljerad bild av geologin på djupet. Men redan nu framgår en del intressanta strukturer som vi vill undersöka närmare, säger Ildiko Antal Lundin, projektledare för Barentsprojektet.
I norra Norrbotten har de berggrundsgeologiska undersökningarna inom projektet utförts för att öka förståelsen av den stratigrafiska uppbyggnaden och geologiska utvecklingen. Där har SGU tittat närmare på ett antal nyckelområden för att i detalj studera geologin med hänsyn till stratigrafi, strukturer, mineraliseringar, omvandlingar och bergarternas fysikaliska egenskaper. I södra Norrbotten karteras berggrunden mer översiktligt.
Hittills har 3770 hällobservationer gjorts inom projektet där uppgifter om bergart, strukturer, litostratigrafisk läge, mineralsammansättning och magnetisk susceptibilitet lagras i SGUs databaser. SGU har även genomfört litogeokemiska analyser från 900 av dessa lokaler. Hittills har 22 rapporter skrivits om bakgrund och resultat från de olika undersökningsområdena. Arbetet med Barentsprojektet, som görs på uppdrag av Näringsdepartementet, avslutas under 2015.
Överst visas berggrundskartan med mätstationerna som svarta trianglar längs den seismiska profilen och den projicerade profillinjen. Undre diagrammet visar en resistivitetsmodell där flera distinkta hög- och lågresistiva zoner framträder. De högresistiva zonerna sträcker sig ner till ett djup större än 10 kilometer.