Nepal har drabbats av två stora jordbävningar. Den 25 april inträffade en stor jordbävning, med magnitud 7.8, väst om Kathmandu med ett stort antal döda och skadade. Idag den 12 maj inträffade en andra stor jordbävning, med magnitud 7.4, öster om Kathmandu. Skalven är en konsekvens av att den indiska plattan kolliderar med den asiatiska med en hastighet av drygt 40mm/år i området. Trycket byggs upp i berget över tid och när trycket blir för stort utlöser det jordskalv.

Den senaste större jordbävningen i området inträffade 1934. Den sänkte trycket i skorpan vilket sedan successivt har byggts upp. Skalven inträffade i zonen mellan den indiska och asiatiska plattan och utlöste spänningar i form av rörelse mellan de två plattorna i intilliggande områden. Totalt sett sedan 1934 har cirka 3.5 m rörelse ackumulerats. Det är ungefär den förväntade rörelsen som utlösts av dessa jordskalv, beroende på om det också funnits delar av tidigare rörelser som ej utlöstes av 1934 års skalv. De två jordbävningarna var resultat av rörelser på olika, men sammanhängande delar av gränsen mellan den indiska och den asiatiska plattan.

Det första skalvet utlöste rörelser inte bara vid själva epicentrum (den punkt där jordbävningen startade) utan över en sträcka cirka 100 km öster om Kathmandu till cirka 60 km väster om Kathmandu. Det andra skalvet skedde troligen längs ett hundra km långt plan (i anslutning till första skalvet) i området väster om det första skalvet.

Indiens rörelse norrut med kollision med Asien leder också till bildningen av Himalaya. Paradoxalt nog så blev Everest lägre efter det första skalvet. Det återstår att se vad effekterna av det andra skalvet har på Mount Everest höjd, men det har troligen en större effekt än det första skalvet. Stora jordbävningar är återkommande vid gränserna mellan jordens stora tektoniska plattor och rörelser i form av jordbävningar uppstår till följd av dessa rör sig relativt varandra. Detta användas för att göra prognoser för jordbävningsrörelser.

Jordbävningar och vulkaner