Av rapporten ”Skånes känsliga stränder – ett geologiskt underlag för kustzonsplanering och erosionsbedömning” framgår att den mest dramatiska stranderosionen i Skåne har skett vid Löderup, där 200 meter av stranden försvunnit från 1975 till 2012. I övrigt har förändringarna skett betydligt långsammare. Längs vissa kuststräckor sker istället en pålagring av sediment, till exempel vid Sandhammaren. De flesta stränder präglas dock av omväxlande erosion och deposition, där det är tydligt att det är den lokala geologin i samspel med vågor och strömmar som bestämmer strandens utveckling. De kusttyper som är mest känsliga för erosion är flacka sandstränder och branta klintkuster.

I rapporten har SGU också delat in kusten i strandtyper för att möjliggöra en snabbare och säkrare bedömning av saneringsmetod vid eventuella oljeolyckor, och som en följd av detta har det blivit möjligt att beräkna hur mycket av Skånes kust som har en viss strandtyp.  Det visar sig till exempel att 180 kilometer, ungefär en fjärdedel av Skånes kust, består av sandstrand.

I samband med rapporten har SGU tagit fram en ny webbaserad kartvisare som visar skånska kuststräckor med aktiv erosion och hårda erosionsskydd, liksom foton från stränderna och havsbotten. Den nya kartvisaren visar också strandlinjens läge som den framgår på flygfoton från olika år. I kartvisaren är det möjligt att få en detaljerad bild av hur hela Skånes strandlinje skulle påverkas vid exempelvis en eller tre meters högre havsnivå. Dessutom visas den nya jordartskartan över Skånes strandzon både på land och till havs, vilken är ett resultatet av SGUs mätningar längs Skånekusten.

De maringeologiska mätningarna runt Skåne undersöker havsbotten från Helsingborg till Hallandsgränsen. Kartläggningen, som utförs från SGUs undersökningsfartyg Ocean Surveyor respektive undersökningsbåt Ugglan, avslutas i september 2014.

Läs hela rapporten och utforska den nya kartvisaren