Järnmalmspriserna baseras på importpriser från den kinesiska spotmarknaden, vilka sedan ligger som grund till de halvfasta världsmarknadspriserna. De flesta svenska bolagen har dock egna förhandlade priser som ofta ligger betydligt högre än spotpriserna.

Priset gjorde under året en tur nedåt fram till juni, då priset hade sjunkit med cirka 25 procent. Därefter vände priset upp och var vid årsslutet i stort oförändrat gentemot årets början. Svängningen berodde i huvudsak på kinesisk ekonomisk politik, då man i början av året minskade stimulansen i ekonomin för att kyla ned överhettningar på bland annat fastighetsmarknaden. Detta, i kombination med ökad järnmalmsproduktion, ledde till sjunkande priser. Politiken ändrades sedan för att återgå till ökad stimulans, vilket medförde ökad efterfrågan och högre järnmalmspriser.

Bild på Lars Norlin, utredare på SGU.– Jämför man järnmalmspriset i december 2013 med nivån i början av 1990-talet på 30 dollar per ton, vilket i Sverige ledde till nedläggning av järnmalmsgruvor, är priset nu tre till fyra gånger högre, berättar Lars Norlin, utredare på SGU.

Till skillnad mot järnmalmspriset beror ädelmetallpriserna främst på utvecklingen i USA. Guldpriset sjönk med 28 procent under året, vilket var den största nedgången sedan i början av 1980-talet. Under året har den amerikanska ekonomin gått allt bättre, vilket har fått förtroendet för dollarn att öka. Detta i kombination med dämpad risk för inflation har lett till minskat behov att värdesäkra i guld. Guldpriset är dock fortfarande tre gånger högre än innan globaliseringen på allvar tog fart i början 2000-talet. Silverpriset sjönk under året än mer, med 35 procent, vilket kan förklaras att silver är mindre attraktivt än guldet som värdesäkring.

– Mest föll emellertid priserna på sällsynta jordartsmetaller (REE), som under några år varit mycket högt uppskruvade på grund av rädslan för ett kinesiskt monopol. Men i takt med att nya gruvor och producenter visar sig har priserna sjunkit. Priserna för de flesta REE-mineral är ändå fortfarande många gånger högre än i början av 2000-talet.

Basmetaller först ner och sedan upp

Basmetallernas prisutveckling uppvisar ett gemensamt mönster där priserna under första halvan av året sjönk med i genomsnitt 18 procent. Den andra halvan av året stod priserna stilla eller steg något för att till slut ha gått ner med i genomsnitt 11 procent under året. Under hösten fanns tre kraftiga prisuppgångar, men priset föll tillbaka ganska snabbt. Orsaken till utvecklingen står att finna i förändringar av den kinesiska efterfrågan. Priset på aluminium sjönk dock under hela året, dock mindre på slutet av året och totalt med 16 procent. Specifikt för aluminiumprisets utveckling är att utbudet har varit stort under lång tid, vilket också har medfört allt större lager. Kopparpriset sjönk med nio procent under året men i motsats till aluminium sjönk lagren med koppar kraftigt. Orsaken är främst att efterfrågan på koppar som finansiell investering minskade. Jämfört med början av 2000-talet är kopparpriset idag mer än tre gånger högre. Bly- och zinkpriset följde basmetallmönstret och dessa metaller hade även sjunkande lager.  Blypriset steg markant tillfälligt tre gånger under hösten, vilket främst orsakades av förväntan på ökad framtida efterfrågan.

Zink på uppgång

Zinkpriset ökade kraftigt på slutet av året, vilket berodde på minskat utbud på grund av förestående nedläggning av ett antal zinkproducerande gruvor runt om i världen. Även ökad infrastruktursutbyggnad i Kina anges som orsak. Bly- och zinkpriset är cirka två gånger högre än i början av 2000-talet. Nickelpriserna borde följa järnmalmspriset då nickel används främst i specialstål men under 2013 har de i stort sett följt basmetallmönstret.

– Sammantaget är prisnivån på metaller fortfarande på en hög nivå, i genomsnitt tre gånger högre än för tio år sedan, vilket innebär ett fortsatt stort intresse för prospektering efter nya malmer, avslutar Lars Norlin

Läs mer om prisutvecklingen för olika metaller under 2013 i prisbilagan (pdf, nytt fönster)