Salt grundvatten, det vill säga höga kloridhalter, är vanligt förekommande i bergborrade brunnar. Förhöjda salthalter kan ha flera orsaker: relikt saltvatten från perioder då stora delar av landet var täckt av salt havsvatten, reaktioner med berggrunden som kan ge mycket höga salthalter (”saltlake”), direktinträngning av havsvatten och vägsalt, eller annan antropogen saltkälla.

För att bedöma risken för höga kloridhalter i bergborrade brunnar har SGU, med hjälp av regressionsanalys, tagit fram en nationell modell. I arbetet med att ta fram modellen testade vi olika faktorers betydelse för kloridhalten i vatten från bergborrade brunnar. De faktorer som visade sig ha störst betydelse för att förklara kloridhalten är:

  • det geografiska läget (nord-sydlig riktning och höjden över havet),
  • den marina gränsen,
  • avstånd till väg och
  • avstånd till kust.

Vi har sett att kloridhalten avtar norrut i landet och med ökande höjd över havet. I låglänta områden är kloridhalterna högre under den marina gränsen än över densamma. Ett avstånd upp till 200 meter från saltad väg innebär risk för höga salthalter. Närheten till kust, ungefär 200 meter, innebär ökad risk för inträngning av ytvatten med mycket höga salthalter. Modellen kommer att utvärderas och kan komma att justeras något.

Kartan nedan visar en del av Blekinge där det tydligt framgår att det är hög risk för salt grundvatten i låglänta områden.

Karta som visar risk för saltvatteninträngning