PFOS (perfluoroktansulfonat) tillhör gruppen perfluorerade alkylsyror (PFAA) som på grund av sina fett-, vatten och smutsavvisande egenskaper och sin temperaturtålighet har använts framförallt i vattenavvisande textilier och i brandsläckningsmedel sedan 1950-talet. Idag är användning av PFOS förbjudet inom EU sedan flera år, men eftersom ämnena är svårnedbrytbara så kommer de att finnas kvar i grundvattnet under lång tid framöver. PFOS/PFAA är giftiga och reproduktionsstörande, inte minst för vattenlevande organismer. De är dock inte akut giftiga för människan om man inte utsätts för långvarig exponering, då halterna över tiden riskerar att byggas upp till nivåer som till slut kan bli giftiga. Studier av bakgrundsexponering av PFOS och PFOA (ett PFOS-liknande ämne) har hittills visat på enbart svaga effekter hos människor.

Läs mer om hälsoeffekter på Livsmedelsverkets webbplats under Risker med mat/Kemiska ämnen/Perfluorerade alkylsyror:

Livsmedelsverkets webbplats (nytt fönster)

Upptäckt i Uppsala, Blekinge och Botkyrka

På senare tid har höga halter av PFAA i vattentäkter uppmärksammats på flera håll i landet, framför allt i Kallinge (Blekinge) Uppsala och Tullinge (Botkyrka). De förorenade vattentäkterna har stängts. Gemensamt för dessa grundvattenförekomster är att det genom åren förekommit regelbundna brandskyddsövningar med brandsläckningsskum uppströms vattentäkterna. Halterna av PFAA vid dessa förekomster skiljer sig dock kraftigt åt.

PFOS i många vattenverk

Sedan PFOS och andra perfluorerade alkylsyror upptäckts i flera vattentäkter har Livsmedelsverket gått ut med en uppmaning till Sveriges kommuner att undersöka om ämnena finns i de kommunala vattentäkterna samt rapportera resultatet till Livsmedelsverket. I dagsläget redovisar Livsmedelsverkets på sin webbplats att 66 vattenverk, som tillsammans försörjer minst 3,4 miljoner svenskar med dricksvatten, misstänks vara förorenade av PFAA. Undersökningar har visat att halterna framförallt är höga vid grundvattentäkter i anslutning till brandövningsplatser. Halterna av PFOS och andra PFAA är däremot lägre i dricksvatten som hämtats från stora sjöar och vattendrag som Mälaren, Vättern och Göta älv, eftersom föroreningarna där späds ut och halterna då blir låga. Livsmedelsverket har även tagit fram gränser för när perfluorerade ämnen i dricksvatten bör åtgärdas.

Läs mer på Livsmedelverkets webbplats (nytt fönster)

Kunskapen om PFAA blir allt större

Forskningen kring perfluorerade alkylsyror är ännu i sin linda, och generellt sett vet man väldigt lite om de effekter de får på människors hälsa och miljön. Därför finns det ännu inga lagstadgade gränsvärden för PFAA i dricksvatten. Men i takt med allt mer avancerade analysmöjligheter så går det att detektera allt lägre halter av perfluorerade alkylsyror, och förekomster av PFAA i vattnet upptäcks därför i allt större omfattning. En stor osäkerhet ligger i att det idag saknas lagkrav på att råvatten (grundvatten) för dricksvattenproduktion regelbundet ska analyseras och kvalitetstestas. I praktiken innebär det att det fattas information om halter av PFAA och en del andra giftiga ämnen för många svenska grundvattentäkter. Det är också bakgrunden till att PFAA i vattnet ofta har upptäckts på ett icke systematiskt sätt, av externa aktörer. De förhöjda halterna av PFAA i Uppsalas grundvatten upptäcktes exempelvis i blodprov från gravida kvinnor.