Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel kan på olika sätt hitta ner i grundvattnet där det i stora mängder kan bidra till att dricksvattnet kan bli otjänligt. Det vanligaste bekämpningsmedlet som påträffas i mark och grundvatten är BAM, en nedbrytningsprodukt av det tidigare vanliga ogräsmedlet diklobenil. Bekämpningsmedel är kemiska eller biologiska produkter som förebygger eller motverkar att djur, växter eller mikroorganismer orsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller egendom. Den största användaren av bekämpningsmedel är skogsindustrin, där lättlösliga metallsalter används som träskyddsmedel för behandling av virke mot rötangrepp. Skogsbruket, det vill säga bruket av levande skog, står för en tämligen liten del av bekämpningsmedelsanvändningen. I övrigt används bekämpningsmedel främst inom jordbruket där ogräsmedlen dominerar, följt av medel mot svamp, insekter och kvalster. Dessa bekämpningsmedel är ofta baserade på organiska föreningar som har en begränsad löslighet i vatten, vilket gör att de får en begränsad spridning i marken. Men under vissa omständigheter kan de röra sig genom marken ned till grundvattnet. Väl nere i grundvattenzonen kan de föras vidare till nedströms liggande områden med yt- eller grundvatten långt från den plats där de har använts. Bekämpningsmedel används också i privata trädgårdar, inom trädgårdsnäringen, på golfbanor, idrottsplatser, banvallar, vägrenar och på hårdgjorda ytor. Det bekämpningsmedel som oftast påträffas i mark och grundvatten, BAM, är en nedbrytningsprodukt av diklobenil, som förr ingick i bekämpningsmedel mot växtlighet på till exempel grusplaner och banvallar, men som sedan 1989–90 är förbjudet.

Tillförs mest via nederbörd

Bekämpningsmedel förekommer inte naturligt, men kan tillföras ett område via nederbörd. I regnvatten påträffas i södra Sverige mellan 30–50 olika substanser, med högre halter på sommaren än på vintern. De bekämpningsmedel som tillförs via regnvattnet domineras av ämnen som används i närområdet men det finns också låga halter av ämnen som inte är tillåtna i Sverige och som har transporterats hit med vindar från andra länder. Höga halter av bekämpningsmedel förekommer ofta i mindre vattendrag i vissa jordbruksområden Bekämpningsmedel kan tillföras ytvattendrag på flera olika sätt, främst genom vindavdrift vid besprutning och genom dräneringsvatten. Tillförsel via grundvattnet sker troligen enbart till en liten del.

Riktvärden i grundvatten och gränsvärden i dricksvatten

Riktvärdet för bekämpningsmedel i grundvatten är att halten inte ska vara högre än 0,1 mikrogram per liter för enskilda ämnen eller 0,5 mikrogram per liter totalt. Det är samma halter som Livsmedelsverkets gränsvärde för när vatten klassas som otjänligt som dricksvatten. För vissa enskilda ämnen, som aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid är dock gränsvärdet satt till 0,030 mikrogram per liter. Det är relativt vanligt att halten bekämpningsmedel i vatten från enskilda brunnar överstiger gränsvärdet för dricksvatten.

SGUs bedömningsgrunder för grundvatten (nytt fönster)

I tabellen nedan visas antal vattenprov som undersökts vad gäller innehåll av bekämpningsmedel, samt antalet prov där halter av bekämpningsmedel har uppmätts. Uppgifterna omfattar prov som inkommit till Vattentäktsarkivet och som är tagna under 2012. Informationen är hämtad från Vattentäktsarkivet 2014-04-01.

 Dricksvatten

Råvatten

LänAntal provAntal prov med bekämpningsmedelAntal provAntal prov med bekämpningsmedel
Stockholm 58 4 12 0
Uppsala 224 20 65 18
Södermanland 64 8 0 0
Östergötland 69 3 31 5
Jönköping 117 8 10 1
Kronoberg 79 7 8 2
Kalmar 91 8 21 3
Gotland 5 0 0 0
Blekinge 69 21 11 3
Skåne 213 24 143 30
Halland 84 14 46 15
Västra Götaland 344 24 116 30
Värmland 107 9 3 0
Örebro 42 2 12 3
Västmanland 43 1 10 0
Dalarna 112 12 0 0
Gävleborg 129 35 130 55
Västernorrland 104 0 17 0
Jämtland 60 2 8 0
Västerbotten 118 1 266 83
Norrbotten 100 4 6 0
Totalt 2232 207 667 248