För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer om kakor.
Jag godkänner

Inbjudan till information och dialog – samarbete och möjlighet till industridoktorandstjänst inom åtgärdsteknik för marksanering av DDT

SGU och Sveaskog söker samarbete med ett universitet som har intresse av, och förutsättningar för, att vara med och utveckla nya åtgärdstekniker för att sanera mark förorenad med DDT i svenskt klimat. Vi bjuder in till ett informationsmöte där vi kommer att berätta mer om problemställningen och tankarna kring ett kommande samarbete.

Vad: informationsmöte

Hur: Skype

När: torsdagen den 14 januari klockan 12.15-13.00

Anmälan: Meddela ditt intresse senast den 12 januari via e-post till Gudrun Robinson på SGU (gudrun.robinson at sgu.se). Vi återkommer med kallelse och agenda.

Eftersom mötet är digitalt, föreslår vi att maximalt två personer från respektive universitet deltar för att underlätta frågor och dialog.

Syfte med inbjudan

Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Sveaskog söker på detta sätt efter ett svenskt universitet med rätt kompetens och förutsättningar för att under svenska förhållanden testa och/eller vidareutveckla någon eller några av de potentiella åtgärdsmetoderna som har identifierats för att åtgärda mark förorenad med DDT och dess nedbrytningsprodukter (hädanefter DDX). Målsättningen är att hitta/identifiera en eller flera åtgärdsmetoder som lämpar sig för efterbehandling av jord förorenad med DDX vid före detta skogsplantskolor.

Eftersom det inte finns en färdig teknik att tillämpa för efterbehandling av DDX-förorenade områden i dagsläget vill vi därför initiera ett samarbete möjligen inkluderande en industridoktorandtjänst. Samarbetet ska ske med lämpligt universitet som har intresse och kompetens för att driva arbetet på uppdrag av, och i samarbete med SGU och Sveaskog.

Detta kommer vi att ta upp på mötet

På mötet kommer vi informera om syfte och mål med vårt forsknings- och utvecklingsarbete med åtgärdstekniker för skogsplantskolor. Detta inkluderar en närmare beskrivning av problemet och hur vi tänker oss processen framöver. Tanken är att detta möte ska vara en möjlighet för intresserade universitet att få mer information och ställa frågor, för att sedan kunna anmäla intresse för en fortsatt dialog med SGU och Sveaskog.

Detta händer efter mötet

Efter informationsmötet skickar vi ut en intresseförfrågan rörande ett eventuellt framtida samarbete. Detta följs upp med en dialog enskilt med respektive universitet. Vid denna dialog bör en av de medverkande vara den person som kan komma att handleda en eventuell industridoktorand.

Frågeställningar under dialogmötet inkluderar:

  • Erfarenhet och kunskap inom mark- och miljökemi, mikrobiologi, ekotoxikologi.
  • Kunskap och erfarenheter inom åtgärdstekniker för marksanering.
  • Erfarenhet och kunskap om DDX och andra klororganiska föroreningar (till exempel dioxiner och PCB) avseende egenskaper, nedbrytningsprodukter med mera.
  • Erfarenhet av tidigare industridoktorander och samarbetsförmåga.
  • Erfarenhet och kapacitet för att utföra tester i lab-, fält- och/eller pilotskala.
  • Erfarenhet och kapacitet för att utföra exempelvis kemiska analyser, ekotoxikologiska utredningar och biologiska bedömningar relevanta för arbetet.
  • Erfarenhet och kunskap gällande uppföljning av efterbehandlingsåtgärder in situ eller on site.

Bakgrund

Inom ramen för arbetet med miljömålet Giftfri miljö ska SGU bland annat undersöka, inventera och åtgärda områden som förorenats av statliga organisationer som inte längre finns kvar. Sveaskog är verksamhetsutövare för flera plantskolor och har i denna egenskap ett ansvar för DDX-förorenade områden. Tillsammans har vi har identifierat ett drygt 60-tal före detta skogsplantskolor, där plantor drevs upp till skogsindustrin. Omkring hälften av plantskolorna tillhör i riskklass 1 och 2 och är nu undersökta eller håller på att undersökas av SGU och Sveaskog. I det så kallade EBH-stödet (nationell databas över potentiellt förorenade områden) finns idag 746 andra plantskoleobjekt inom riskklass 1 och 2, vid flera av dessa finns det sannolikt också en DDT-problematik varför det finns ett stort behov av att förstå riskerna med föroreningen och hur dessa kan åtgärdas.

På de före detta skogsplantskolorna har bl.a. bekämpningsmedlet och insekticiden DDT använts både för doppning av plantor och sprutning på odlingsfälten fram till dess att användningen förbjöds i mitten av 1970-talet (statliga skogsplantskolor fick dispens för fortsatt användning av DDT-preparat efter det generella förbudet i Sverige 1969). Idag påträffas därför DDT, samt nedbrytningsprodukterna DDD och DDE, på många platser och på stora ytor (ofta flera hektar) på de tidigare odlingsfälten. Föroreningarna är oftast koncentrerade till de översta jordlagren (0-0,5 m u my). En eventuell schaktsanering innebär att stora mängder jord behöver förflyttas vilket medför stora kostnader, både miljömässiga och ekonomiska. Att hitta återfyllnadsmassor med rätt kvalitet är en stor utmaning eftersom plantskolorna har varit lokaliserade på fina sandiga avlagringar, inom områden som har till synes höga naturvärden.

Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark (Rapport 5976) pekar på risker med kvarvarande halter och att det finns ett åtgärdsbehov. Arbete utförts för att kartlägga problemet och att förstå de verkliga riskerna med de aktuella kvarvarande föroreningarna men det arbetas parallellt med att utveckla alternativa åtgärdstekniker eftersom bedömningen är att det kommer behövas riskreducerande åtgärder vid flera av de före detta skogsplantskolorna.

Som ett led i arbetet med alternativa åtgärdstekniker har det gjorts en litteraturstudie för att identifiera potentiella alternativa åtgärdstekniker för efterbehandling av jord vid före detta skogsplantskolor, där marken är förorenad med DDX. Några av dessa åtgärdstekniker skulle vi vilja undersöka vidare och testa i lab- och pilotskala för att utveckla en efterbehandlingsmetod för våra DDX-förorenade områden.

Problembeskrivning

Följande beskrivningar illustrerar den generella föroreningsbilden på ett typiskt område där en tidigare skogsplantskola bedrivit verksamhet för att exemplifiera problemställningen. Två olika typområden finns.

Diffus förorening på före detta odlingsfält

Föroreningar av DDX ska antas förekomma i mullhaltig jord (TOC-halter på 2-6%) i översta 0-0,5 meter av jordprofilen och härstamma från tidigare, numera nedlagd, skogsplantskola. Den tidigare skogsplantskolan ska antas vara belägen på fina sandiga avlagringar, inom områden som har till synes höga naturvärden. Den förorenade ytan ska antas vara relativt stor, omkring ett tiotal hektar. Det förekommer även en handfull områden som är större än så. Grundvattnet återfinns ofta cirka 5-10 meter under markytan och generellt har ingen risk för spridning av DDT-förorening till eller via grundvattnet identifierats.

Medelhalt av summa DDX i jorden innan åtgärd är omkring 5-15 mg/kg TS. Det mätbara åtgärdsmålet för dessa massor ska vara 2-4 mg/kg TS eller lägre.

Förutsättningar i övrigt är att marken är tillgänglig och inte bevuxen med träd eller är bebyggd. Markinstallationer i form av ledningar och brunnar kan förekomma. Ledningar bedöms emellertid att till större del vara belägna under angivet behandlingsdjup. Marken förutsätts vidare kunna återställas till jordbruksmark, betesmark eller liknande.  

Punktkälla tidigare verksamhetsyta

Föroreningar av DDX i högre halter återfinns inom begränsade områden exempelvis vid före detta verksamhetsbyggnader där doppning och hantering av bekämpningsmedel har skett. Dessa områden kan ha halter av förorening från farligt avfallgränsen om 50 mg DDX/kg TS (Avfalls Sveriges rapport om Uppdaterade bedömningsgrunder för förorenade massor) upp till flera 1000 mg DDX/kg TS. Åtgärdsmålet för dessa massor är, i första hand, att de inte längre ska klassas som farligt avfall och i andra hand att de ska kunna återanvändas/stanna kvar på platsen.

Den förorenade ytans utbredning är betydligt mindre (ofta endast någon eller några 100 m2) och föroreningen återfinns oftast från markytan ner till som mest omkring 1,5 meter under markytan. Ytan kan vara en del av en gårdsplan eller deponi/avstjälpningsplats nära tidigare verksamhetsbyggnader. Massorna består generellt av sand eller fyllnadsmassor (friktionsmassor) och den organiska halten är i allmänhet betydligt lägre än för mulljorden inom de före detta odlingsfälten (TOC-halter på <2 %).

Syftet med att behandla dessa högförorenade massor skulle vara att reducera halterna så att de kan återanvändas på platsen eller bara reducera halterna så att massorna inte behöver destrueras i till exempel en förbränningsanläggning vid slutligt omhändertagande. Att omhänderta massorna på detta sätt är dyrt och kan ofta ge upphov till mycket långa transporter.

Förutsättningar i övrigt är att marken är tillgänglig och inte bevuxen med träd eller är bebyggd, dock kan byggnader finnas i direkt anslutning till det förorenade området. Markinstallationer i form av ledningar och brunnar kan förekomma. Inga generella krav för återställning finns för dessa områden.

Senast granskad 2020-12-02