En inventering av förorenade sediment genomförs i grunden på samma sätt som en inventering av förorenad mark. Inventeringen genomförs i ett stegvis förfarande:
- Fas 0 består av identifiering och prioritering.
- Fas 1 består av skrivbordsverifiering av källor vilket motsvarar MIFO fas 1 för mark.
- Fas 2 består av verifierande provtagning av sediment vilket motsvarar MIFO fas 2 för mark.
Den följande texten i avsnittet beskriver översiktligt det huvudsakliga syftet med respektive inventeringsfas, samt inventeringsparametrar (föroreningarnas farlighet, föroreningsmängd, spridningsförutsättningar samt känslighet och skyddsvärde). Informationen är i huvudsak hämtad från SGI:s vägledning Inventeringsmetodik förorenade sediment.
Läs mer i SGI:s vägledning Inventeringsmetodik förorenade sediment.
Fas 0
Fas 0 innebär att, utifrån befintlig och tillgänglig information, identifiera potentiella punktkällor samt att ge en sammantagen bild av punktkällor och föroreningsbelastning inom ett avrinningsområde för en vattenförekomst, ett så kallat VARO.
Fas 1
Fas 1 genomförs som en skrivbordsstudie och fokuserar på att verifiera att de föroreningskällor som identifierades i fas 0 har potential att förorena sedimentet. Relevant information om området och om de potentiella föroreningskällorna samlas in och bedömningen från fas 0 verifieras, genom att i detalj ta hänsyn till verksamheternas läge, verksamhetstid, använd mängd ämnen och deras farlighet med mera. I fas 1 ingår även att uppdatera sedimentklass för berörda källor, samt uppdatera samlad belastning på VARO:t.
I fas 1 ingår bedömning av följande:
- Påverkanskällor
- Ämnens (toxiska) egenskaper.
- Föroreningsnivå.
- Verksamhetens läge.
- Pågående och/eller historisk spridning av sedimentackumulerande ämnen. Tidsperiod som utsläpp skett.
- Mängd sedimentackumulerande ämnen som använts i verksamheten.
- Har verksamheten haft utsläpp till vatten. Vilket vattenområde bedöms verksamheten ha påverkat?
- Tidigare utredningar
- Finns påvisad användning av sedimentackumulerande ämnen i verksamheten?
- Finns påvisad markförorening i anslutning till provtagningsområdet.
- Finns påvisad påverkan på aktuella sediment?
- Känslighet
- Risk för exponering för människa. Exempelvis ytvattentäkt.
- Skyddsvärde
- Risk för miljö. Exempelvis exponering av skyddsvärda arter eller unika ekosystem.
- Spridningsrisker
- Spridningsvägar från verksamheten till aktuellt sedimentområde.
- Spridning från aktuellt sedimentområde.
- Mänsklig aktivitet som riskerar påverka föroreningsspridning till eller från aktuellt område.
- Platsspecifika förhållanden
- Lokala förhållanden. Verksamheter och geografiska förutsättningar kan påverka bedömningen.
Fas 2
I fas 2 ingår att verifiera förekomst av förorening i sedimentet genom fältprovtagning och kemiska analyser. I fas 2 ingår även att med hjälp av resultat från provtagningen och information från fas 1 göra en samlad bedömning och koppla föreningar till identifierade punktkällor och verksamheter. Fasen fokuserar på föroreningshalter i sedimentet.
I fas 2 ingår följande:
- Verifierande provtagning
- Utsök av underlag för områdesbeskrivning, beskrivning av föroreningskällor, bedöma relevanta förorenandeämnen att analysera och inom vilka områden platser som ska provas och vilka sedimentdjup som prover tas ut vid.
- Planera och genomföra provtagning. Provtagning genomförs primärt i närmsta ackumulationsområden sett från föroreningskällan. I regel beaktas ackumulationsområden inom VARO:t som helhet och med det genomförs provtagning i punkter med olika avstånd från källan/källorna.
- Samlad bedömning av föroreningssituationen i sedimentet
- Är förorening bekräftad (verifierad) (halter överskrider halter uppströms, bakgrundshalter eller bedömningsgrunder och jämförvärden) eller kan förorening avfärdas och området nerklassas?
- Kan påträffade föroreningar kopplas till identifierade och verifierade punktkällor (historiska och pågående)?
- Riskklassa sedimentobjektet (samlad bedömning baserat på kunskap om föroreningskällor, områdets geografi och från verifierande provtagning).
- Avgör om området behöver prioriteras vidare för fortsatta undersökningar, bedömningar och eventuella åtgärder.
- Riskklassning genomförs i regel av tillsynsmyndigheten.
