Detta avsnitt beskriver hur du går till väga för att identifiera lämpliga provplatser inom det område som ska provtas. Dels under planeringen, dels vid kontroll av förutsättningarna på plats inför provtagningen.
När ett provtagningsområde har avgränsats ska lämpliga provplatser identifieras utifrån en samlad bedömning av all tillgänglig information om området. Arbetet med att avgränsa ett område och identifiera provplatser sker i praktiken ofta parallellt. Identifiera provplatser är ett viktigt steg i processen eftersom ett grundligt och noggrant förarbete kan spara tid i slutänden, om provtagning görs vid platser där det finns förutsättningar att föroreningar kan ackumulera.
I första hand brukar provtagning genomföras i de närmsta ackumulationsområdena sett från föroreningskällan. Det brukar även vara relevant att genomföra provtagning på olika avstånd från källan eller källorna.
För att identifiera och välja provplatser är information om områdets bottentyp en nyckelfaktor. Sådan information finns som regel endast i undantagsfall, och därför behövs annan information om förutsättningarna i området. Ett första steg är alltid att utgå från tillgängliga öppna datakällor, och ibland kan även platsbesök behövas.
Vid planering av provtagning i strömmande vattendrag bör platsbesök i princip alltid genomföras. Dels för att kontrollera om området överhuvudtaget är lämpligt att provta, dels för att undersöka områden där lämpliga provplatser kan finnas.
Det finns ett antal öppna informationskällor som kan ge vägledning i valet av provplatser. Några exempel för Sveriges kustvatten samt de större insjöarna är Sjöfartsverkets kartvisare Fyren, och den digitala båttjänsten Skippo. Dessa karttjänster visar i princip samma information och detaljeringsgrad av batymetrin men med varierande utseende. För en del sjöar och vattendrag finns sjökartor att hämta från SMHI:s Damm- och sjöregister. SMHI har även information om avrinningsområden och flödesdata, vilket kan vara användbart. Andra användbara digitala tjänster är till exempel Genesis Social Map och Garmins Active Captain, som båda tillhandahåller sammanställda ekolodsdata, som delats av båtägare, för insjöar och vattendrag. Garmin visar även batymetri för kustvatten.
Länkar till informationskällorna finns i sidans länkblock.
Både nutida och historiska flygfoton kan vara värdefulla underlag. De kan ge information om förorenande verksamheter, förändringar av området över tid och ibland även tecken på strömningsriktningen på utsläppsplymer. Exempel på källor där det går att hitta flygfoton tagna vid olika tillfällen är Lantmäteriets Min karta, Google Earth (har ofta foton tagna vid olika år bakåt i tiden), Google Maps, Microsoft Bing, Eniro och Hitta. I Lantmäteriets terrängkarta går det att se vattendrags flödesriktning och var de har sina utlopp. Ibland kan förekomster av stenar, block och växtlighet, som kan innebära hinder för provtagningen, observeras i flygbilder och kartor.
Ofta finns det i de nämnda källorna någon typ av information om vattendjup, bottenlutning, och vind/strömningsförhållanden. Detta är faktorer som i planeringsskedet kan ge en relativt god bild av lämpliga provpunkter. Andra omständigheter att beakta är även geologiska formationer på land och i vatten samt förekomst av lägen som är skyddade från vatten- och vindpåverkan, och där sedimentackumulation därför är möjlig. Det kan dock vara bra att tänka på att ackumulationsbotten inte nödvändigtvis förekommer i de djupaste områdena. Så kallande djuphålor kan vara ett resultat av till exempel eroderande vattenströmmar eller muddring.
Det finns inget på förhand givet antal provplatser som behövs för att kunna verifiera eller avskriva förorening. Antalet provplatser anpassas till provtagningsområdets storlek och påverkansbild, samt tillförlitligheten och detaljeringsgraden på underlagsinformationen.
Figuren nedan, med tillhörande punktlista i texten, ger exempel på olika typer av provplatser som kan ingå i en verifierande provtagning. De olika provplatserna ger olika information och påverkas i varierande grad av olika punktkällor. Alla provplatser i exemplet behöver inte alltid provtas, utan det avgörs från fall till fall.
Illustration: Thereze Ladekrans, SGI (2025).
De typer av provplatser som motsvarar nummer 1–4 i figuren har generellt hög prioritet för att verifiera förorening. Provplatser som motsvarar nummer 5 har generellt måttlig till låg prioritet för att verifiera förorening, men bidrar med ökad förståelse för området. Punktlistan beskriver översiktligt provplatserna och vilken information de bidrar med:
För att kunna bekräfta eller avskriva förorening bör provtagning ske i sediment i det område som mest troligt har påverkats av föroreningskällan eller -källorna och där ackumulation av förorenade sedimentpartiklar mest troligt skett. Den primära platsen i det avseendet är det närmaste ackumulationsområdet nedströms källan, där de högsta halterna i regel påträffas, eller de närmaste ackumulationsområdena nedströms respektive källa om det finns flera inom samma provtagningsområde. Se provplatserna 1 och 3 i figuren ovan.
För att få ett helhetsperspektiv av föroreningssituationen och påverkansbelastningen i området provtas ett för provtagningsområdet centralt liggande ackumulationsområde, men på större avstånd från (de flesta) punktkällorna. Provplatsen påverkas troligen av flera punktkällor. Det kan inte uteslutas att det centrala ackumulationsområdet också är det närmaste området. Se provplats 2 i figuren.
För att koppla en förorening i sediment till en misstänkt punktkälla behöver provtagning genomföras relativt nära punktkällan (provplats 3 i figuren). Med ökat avstånd mellan punktkälla och provplats ökar risken för att det kan bli svårt att spåra enskilda föroreningar till den specifika punktkällan på grund av utspädning eller på grund av att det kan finnas flera punktkällor som bidrar till spridning av förorening till aktuell provplatsen.
För att fastställa att det aktuella området är förorenat av misstänkta punktkällor behöver även provplatser som inte direkt syftar till att bekräfta om förening ”finns eller inte finns ” inkluderas, ofta kallad referenslokal. Se provplats 4 i figuren. En provplats uppströms som inte är påverkad av en punktkälla inom det område som provtas eller en provplats som ger information om rådande bakgrundhalt i det aktuella området är exempel på sådana provplatser, som också bidrar vid tolkningen av föroreningssituationen i större skala än det aktuella området. För att en referensplats ska kunna användas på ett relevant och jämförbart sätt så behöver bottentypen vid referensplatsen motsvara den vid provplatsen nedströms punktkällan.
För att få en översiktlig bild av hur halter varierar och hur föroreningar kan spridas inom provtagningsområdet, tas med fördel prover även intill föroreningskällan eller -källorna och i transekter ut från källan eller källorna mot de närmaste ackumulationsområdena nedströms. Se provplats 5 i figuren. Det är troligt att en del av dessa provplatser har en annan typ av botten än ackumulationsbotten, vilket behöver beaktas vid utvärderingen av analysresultaten.
Provtagning i transekt, till exempel från källan eller källorna mot närmaste ackumulationsområde nedströms är generellt mindre relevant för att verifiera förorening. Transekter kan dock övervägas för att få en översiktlig bild av bottentyp och haltvariationen i området och om föroreningar kan eller har spridits inom området. Den typen av provplatser ger också information om föroreningsutbredningen och underlag till det fortsatta prioriteringsarbetet.
Senast ändrad 2026-01-21
