Geologi och naturvård

Naturvården är en del i arbetet för ett hållbart samhälle. I naturvårdsarbetet är den geologiska informationen en viktig pusselbit, inte minst för att den visar hur vårt landskap har utvecklats genom årmiljonerna.

Runt om i Sverige finns spår av den utveckling som lett fram till att landskapet ser ut som idag. Ett exempel på denna utveckling är landhöjningen. De vita markeringarna här på fotot från Höga kusten representerar tidigare vattennivåer. Foto: Curt Fredén.

Naturvård handlar om att identifiera och förvalta områden som har specifika naturvärden, såsom geologiska företeelser. De har ett värde som typ- och nyckellokaler för till exempel landformer, bergarter, mineral och fossil eller genom att spegla den geologiska utvecklingen, på såväl kort som lång sikt. Med ett geologiskt perspektiv kan vi bättre förstå hur vår natur och miljö fungerar idag.

Geologin och biologin

De geologiska förhållandena är en del av de grundläggande förutsättningarna för den biologiska mångfalden – det finns ofta en direkt koppling mellan förekomsten av olika växter och djur och markytans form, berggrundens sammansättning, jordarternas fördelning, markvattenförhållanden och markens kemiska egenskaper.

Möjligheter till skydd

Geologiskt värdefulla platser kan skyddas med hjälp av Miljöbalken, bland annat genom skyddsklasserna Nationalpark, Naturreservat och Naturminne. Sveriges första marina nationalpark, Kosterhavets nationalpark, invigdes i september 2009 och där SGU stått för den geologiska undersökningen.

Värdefull natur kan också utpekas som Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv (Miljöbalkens hushållningsbestämmelser). Även Områden av riksintresse för kulturvård kan innehålla geologiska naturvärden. Riksintressen är vägledande för prioritering vid markanvändning.

Omkring 780 av de ca 2 000 områden i Sverige som har förklarats vara av riksintresse för naturvården innehåller geovetenskapliga riksvärden, dvs. att områdets geologi utpekats som en del av naturvärdet. Vättern, Utö, Kinnekulle och Fulufjället är exempel på sådana områden.

Det är Naturvårdsverket som pekar ut riksintressen inom naturvården. SGUs geologiska information används som underlag i naturvårdsarbetet av Naturvårdsverket och andra myndigheter, till exempel vid bedömningen av riksintressen och vid basinventeringar av Natura 2000-områden. Såväl i dessa skyddsformer som i biosfärområden är det önskvärt att geologin tydliggörs.

UNESCOs världsarv – en unik möjlighet till skydd

FNs och UNESCOs Världsarvskonvention erbjuder en unik möjlighet för de länder som undertecknat den att säkra skyddet för sina natur- och kulturarv. I Sverige har vi ett geologiskt världsarv, Höga kusten, som uppfördes på UNESCOs världsarvslista år 2000, framför allt eftersom det är ett nyckelområde för att förstå landhöjningsförloppet efter inlandsisens försvinnande. Terrängformerna i området visar effekterna av nedisning och landhöjning – processer som pågår än idag.

SGU bidrog aktivt, tillsammans med Länsstyrelsen i Västernorrland, till arbetet med att sätta Höga Kusten på Unescos världsarvslista och har också tagit fram geoturistkartor över området.

SGU dokumenterar

SGU inventerar, dokumenterar och klassificerar geovetenskapliga lokaler för att ta fram information som ska kunna användas som underlag vid olika naturvårdsprojekt, för fysisk planering, inom undervisning och turism.

Vårt dokumentationsarbetet sker inom det ramverk som utarbetats av organisationen ProGEO, European Association for the Conservation of the Geological Heritage, som arbetar för gemensamma riktlinjer inom geologisk naturvård (eng. geoconservation). SGU är en av grundarna till ProGEO. Dess medlemmar är företag, myndigheter och enskilda personer med intresse för geologiskt naturvärn.

Geotoper är lokaler eller områden med miljöer som på olika sätt illustrerar en geologisk händelse eller en särskild geologisk process. SGU dokumenterar svenska geotoper och arbetar med att bygga upp en geotopdatabas.

Lästips