Geofysiska databaser
Att använda SGUs information
SGU geologiska information är oftast av grundläggande karaktär och kan i vissa fall behöva vidareförädlas för att ge maximalt utbyte. Ofta kan flera olika informationsslag kombineras. Vår kundtjänst hjälper dig att ta fram den information du behöver.
Tyngdkraft
Tyngdkraftsinformation används bl.a. för att kartlägga malmstyrande strukturer, bergarters utbredning och grundvattenmagasin, men också för att lokalisera lämpliga områden för geotermisk energiutvinning. Informationen nyttjas även för geodetiska ändamål (geoidbestämning), navigering och positionsbestämning (i flygplan och båtar), och för att kalibrera vågar och tryckgivare.
Mätningarna görs idag främst längs bilvägar. I områden med glest vägnät används snöskoter eller helikopter. Mätningarna i Bottenviken, Kvarken och Bottenhavet har gjorts på is. Dessutom har delar av Bottenhavet och enstaka stråk i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak mätts med hjälp av båt. Flygburna mätningar med en stråkseparation av ca 15 km har gjorts 1999 över Östersjön samt över Vänern och Vättern. Vid is-, båt- och flygmätningar har SGU samverkat med nordiska och baltiska institutioner. Tätmätningar, som i huvudsak gjorts på 1970- och 1980-talen, berör prospekteringsobjekt.
Den digitala tyngdkraftsinformationen innehåller observerat g-värde, frilufts- och Bougueranomali samt, för stora delar av materialet, även terrängkorrektioner. Totalt innehåller databasen 297 000 mätpunkter, varav tätmätningar utgör ca 120 000 punkter. Databasen omfattar även data från andra organisationer, bl.a. Lantmäteriet.
Magnetfält
SGU har gjort flygmagnetiska mätningar sedan 1960. Data från mätningarna används huvudsakligen i samband med geologisk kartläggning och ger information om berggrundens strukturella drag och uppbyggnad oberoende av jord- och vattendjup. Detta är av stor vikt då endast några få procent av Sveriges berggrund är blottad, övriga delar är täckta av jord och vatten.
Det ursprungliga syftet med SGUs flygmagnetiska mätningar av Jordens magnetfält var prospektering efter järnmalm. Idag används informationen, förutom av SGU, framför allt av prospektörer och konsulter i geobranschen. Mätningarna ligger också till grund för lokala missvisningskartor där Försvarsmakten är en viktig avnämare.
Mätningarna görs idag på 60 meters höjd (t.o.m. 1994, 30 meter) och man flyger normalt i linjer i öst–västlig eller nord–sydlig riktning, beroende på områdets geologi. Över största delen av landet är avståndet mellan linjerna 200 meter. Vid mätningar över fjällen och havet är avståndet 400–1000 meter. Mätpunkternas avstånd längs linjen är 16 meter (t.o.m. 1994, 40 meter). Positioneringen sköts med hjälp av GPS och radarhöjdmätare. Under årens lopp har olika magnetometrar använts men från och med 1995 finns en mycket noggrann cesiummagnetometer installerad. Databasen omfattar i viss mån även data från andra organisationers mätningar.
Det finns två databaser med olika upplösning. En med en upplösning på 200 x 200 m och en med den ursprungliga tätheten 200 x 40 m eller tätare.
Gammastrålning
Sedan 1967 utför SGU flygburen gammaspektrometri. Gammastrålningsinformation, dvs. information om joniserande strålning ifrån marken, används framför allt vid berggrundsgeologiska undersökningar, som underlag vid radonundersökningar och i arbetet för en säker strålmiljö. Med hjälp av gammastrålningsmätningar kan markens halt av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna av kalium, uran och torium beräknas. För mätningar gjorda 1986 och därefter kan, p.g.a Tjernobylolyckan, även cesiumbeläggningen beräknas. Mätningarnas ursprungliga ändamål var att kartlägga Sveriges urantillgångar. Andra användare än SGU och Strålsäkerhetsmyndigheten är konsulter i geo- och radonbranschen, prospektörer samt kommuner och länsstyrelser.
Mätningarna görs idag på 60 meters höjd (t.o.m. 1994, 30 meter) och man flyger huvudsakligen i linjer i öst–västlig eller nord–sydlig riktning, beroende på områdets geologi. Över största delen av landet är avståndet mellan linjerna 200 meter. Vid mätningar över fjällen och havet är avståndet 400–1000meter. Mätpunkternas avstånd längs linjen är 16 meter (t.o.m. 1994, 40 meter). Positioneringen sköts med hjälp av GPS och radarhöjdmätare. Databasen omfattar i viss mån även data från andra organisationers mätningar.
Det finns två databaser med olika upplösning. En med en upplösning på 200 x 200 meter och en med den ursprungliga tätheten 200 x 40 meter eller tätare.
Elektromagnetiska fält
Sedan 1972 utför SGU flygburna mätningar av det elektromagnetiska fältet. Vid mätningen utnyttjas sändare i VLF-bandet, belägna bl.a. i England. Från 1995 används två sändare samtidigt. Mätningarna registrerar sekundära elektromagnetiska fält som orsakas av induktion i exempelvis ledande mineral eller större sprickzoner i berggrunden. Tolkningen av elektromagnetiska data tillför information om berggrundens strukturella drag, uppbyggnad och svaghetszoner samt om markens ledningsförmåga.
Det ursprungliga ändamålet med flygmätningen var prospektering efter mineral där resultaten från de flygelektromagnetiska mätningarna utgjorde ett viktigt underlag. Elektromagnetiska data används idag huvudsakligen i samband med berggrundskartläggning, hydrogeologisk kartläggnring och prospektering. Användare är, förutom SGU, framför allt konsulter i geobranschen och prospektörer.
Mätningarna görs idag på 60 meters höjd (t.o.m. 1994, 30 meter) och man flyger huvudsakligen i linjer i öst–västlig eller nord–sydlig riktning. Över största delen av landet är avståndet mellan linjerna 200 meter. Vid mätningar över fjällen och havet är avståndet 400–1 000 eter. Mätpunkternas avstånd längs linjen är 16 meter (t.o.m. 1994, 40 meter). Positioneringen sköts med hjälp av GPS och radarhöjdmätare. Databasen omfattar i viss mån även flyg-SLINGRAM- och VLF-data från andra organisationers mätningar.
Petrofysik
I databasen för petrofysiska egenskaper redovisas bergarternas densitet och magnetiska egenskaper (magnetisk susceptibilitet och magnetisk remanens) mätt på bergartsprover. Uppgifter finns för ca 75 000 koordinatsatta prover. Magnetisk susceptibilitet har mätts direkt på häll på 5900 platser. Därutöver innehåller databasen data över dels laboratoriemätta gammastrålningsegenskaper (totalstrålning, kalium-, uran- och toriumhalter), dels information från sådana mätningar utförda på häll (5200 ananalyspunkter).
Beställning & information:
SGU, Kundtjänst, Box 670, 751 28 Uppsala
Tel: 018-17 90 00 (SGUs växel), fax: 018-50 10 20
E-post: kundservice@sgu.se
Dela med andra: