Enskild vattenförsörjning
Enligt definitionen i EUs dricksvattendirektiv är enskild vattenförsörjning vattenuttag för dricksvattenförsörjning som understiger 10 m3 per dygn i genomsnitt eller betjänar mindre än 50 personer. Mindre vattenuttag, som används för kommersiell eller offentlig verksamhet, räknas dock ej till enskild vattenförsörjning.
Allmän och enskild vattenförsörjning – viktiga skillnader
Den viktigaste skillnaden mellan allmän och enskild vattenförsörjning är att den allmänna vattenförsörjningen regleras i författning medan enskild vattenförsörjning regleras genom allmänna råd. En författning skall följas medan allmänna råd talar om vad man bör göra.
Den nya författningen om allmän vattenförsörjning (SLVFS 2001:309) berör vattenkvaliteten och tillsynen av det dricksvatten som levereras till konsumenter från allmän anläggning enligt dricksvattendirektivets definition. Till största delen gäller det kommunal vattenförsörjning. Författningen berör inte det råvatten som renas till dricksvatten. Ansvaret för dricksvattenkvaliteten från allmänna anläggningar vilar på politiker och tillsynsmyndigheter. Dessa har tillgång till de resurser och den kompetens som behövs för att se till att dricksvattenkvaliteten uppfyller de intentioner som anges i författningen.
Nya allmänna råd för enskild vattenförsörjning är för närvarande under utarbetande av Socialstyrelsen och beräknas träda i kraft vid årsskiftet 2003/2004. Tills dessa råd är antagna gäller riktlinjerna för enskild vattenförsörjning som anges i Livsmedelsverkets kungörelse om dricksvatten (SLVFS 1993:35).
Vid enskild vattenförsörjning är oftast råvattnets (grundvattnets) kvalitet detsamma som dricksvattnets kvalitet. När råvattnet inte håller önskvärd kvalitet renas vattnet med den utrustning och kompetens som marknaden tillhandahåller. Ansvariga för den enskilda vattenförsörjningen är vanligtvis den enskilde fastighetsägaren eller t.ex. en sommarstugeägarförening. De saknar ofta nödvändig kunskap och får därmed svårigheter att ställa rätt krav på entreprenörers och leverantörers tjänster. Det kan t.ex. gälla vattenfilter, brunnsborrning och utrustning för distribution av dricksvatten.
För kommunal vattenförsörjning får konsumenten betala en viss avgift men har tryggad tillgång på tillräcklig mängd dricksvatten av god kvalitet. Vid enskild vattenförsörjning betalar konsumenten ingen avgift men den enskilde fastighetsägaren får själv reda ut eventuella problem och svara för alla investerings- och driftskostnader för dricksvattenanläggningen.
Problem med vattenkvalitet
Det är svårt att exakt mäta betydelsen av god vattenkvalitet för t.ex. människors hälsa. Man torde dock kunna påstå att en bra vattenförsörjning är en lönsam investering för samhället på lång sikt. I Sverige är ca 1,2 miljoner permanentboende eller nära 15 % av befolkningen och ungefär lika många fritidsboende beroende av enskild vattenförsörjning. Det är därför i högsta grad angeläget att enskild vattenförsörjning håller god kvalitet.
Flera undersökningar visar emellertid att det finns stora problem med vattenkvaliteten vid enskild vattenförsörjning, bl.a. förekomst av bakterier, höga radonhalter, höga halter av kväveföreningar, fluorid, salt grundvatten, vägsalt, tungmetaller och bekämpningsmedel.
En stor del av problemen kan undvikas om brunnar anläggs på rätt plats i förhållande till föroreningskällor som t.ex. avloppsinfiltration och gödselupplag. Det är också viktigt att brunnar får bra tekniskt skydd mot ytligt grundvatten, att inte smådjur kan falla genom otäta brunnsringar och trasiga brunnslock och att vattenreningsutrustning är ändamålsenlig och rätt anpassad till problemen. Detta är åtgärder som den enskilde fastighetsägaren ofta själv kan klara med hjälp av seriösa entreprenörer och leverantörer.
I områden med tätt boende med enskild vattenförsörjning och enskilda avlopp kan det dock uppstå problem som den enskilde fastighetsägaren inte har vare sig makt eller möjligheter att åtgärda. Det kan gälla t.ex. ökande salthalter eller avloppspåverkan i grundvattenförekomsten där bebyggelsen ligger. Om olägenheterna blir stora för de boende i sådana områden har kommunen ett ansvar för att svårigheterna blir lösta.
Vad behövs för tryggare vattenförsörjning?
Idag saknas bra styrmedel som t.ex. lämpliga planeringsunderlag för enskilda vatten- och avloppsanläggningar och tekniska anvisningar för brunnsanläggningar. Det finns också brister i entreprenörers och kommunhandläggares kompetens. Det ansvar och den kompetens som finns är dessutom splittrad på ett stort antal företag, myndigheter och organisationer.
För att långsiktigt förbättra den enskilda vattenförsörjningen och för att inte försämra den ytterligare behövs en bättre samordning mellan olika aktörer som Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Boverket, Konsumentverket, SGU, hälsovårdsmyndigheter i kommunerna och inte minst vattenlaboratorier, brunnsborrare, vattenreningsföretag och VVS-företag.
Dela med andra: