Radon, radium och uran i brunnsvatten

Att radon kan förekomma i brunnsvatten, främst från bergborrade brunnar, är väl känt. De gränsvärden som infördes 1997 har bidragit till att en stor mängd radonanalyser har utförts och vid höga radonhalter i vattnet har åtgärder vidtagits. Förekomsterna av uran och andra naturligt radioaktiva ämnen i dricksvatten från enskilda brunnar har undersökts av bl.a. SGU.

En undersökning av uran och andra naturligt radioaktiva ämnen i dricksvatten utfördes av SGU, i samarbete med Statens strålskyddsinstitut (SSI), 2002–2008. Undersökningen redovisas i SSI-rapport 2008:15 "Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar". Rapporten finns tillgänglig som pdf på Strålsäkerhetsmyndighetens webbplats, se längre ner på sidan. (Strålsäkerhetsmyndigheten är den myndighet som från och med 1 juli 2008 ersatt Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion.)

Riktvärden och gränsvärden

För enskilda brunnar och mindre anläggningar är det Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten som gäller, i övriga fall gäller Livsmedelsverkets regelverk. För naturligt radioaktiva ämnen i dricksvatten finns riktvärden, rekommendationer och gränsvärden framtagna för att minimera stråldoserna. För uran i dricksvatten finns begränsningar för både kemisk påverkan och radioaktivitet där det är den kemiska påverkan och inte stråldosen som främst kan innebära en hälsorisk.

Socialstyrelsens riktvärden

Dessa värden gäller för allt dricksvatten, med undantag för vattenverk som betjänar fler än 50 personer, tillhandahåller mer än 10 m ³ per dygn eller ingår i en kommersiell verksamhet (då är Livsmedelsverkets gränsvärden gällande). 

Livsmedelsverkets gränsvärden 

Gränsvärdet för den totala stråldosen (TID = Total Indikativ Dos) i dricksvatten, 0,1 millisievert per år (mSv per år) kan jämföras med den genomsnittliga stråldosen i Sverige på 3–4 mSv per år.

Uran och andra naturligt radioaktiva ämnen i vattnet från enskilda brunnar

Resultaten av undersökningen av uran och andra naturligt radioaktiva ämnen i dricksvatten visar som förväntat att förhöjda och höga halter av de radioaktiva ämnena är vanligare i områden med höga uranhalter i berggrunden men sambandet mellan uran och dess sönderfallsprodukter radium-226 och radon-222 i dricksvatten är svagt, dvs. höga halter av ett ämne innebär inte att även övriga radioaktiva ämnen förekommer med höga halter. Mellan närliggande brunnar är det också ofta stora skillnader i vattenkvalitet även vad gäller radioaktiva ämnen. De lokala kemiska förhållandena har stor inverkan på förekomst och löslighet av ämnena i det enskilda vattenmagasinet. 

Radon i brunnsvatten

Resultaten av undersökningen visar att ca 8 procent av de bergborrade brunnarna har en radonhalt i vattnet som överstiger Socialstyrelsens riktvärde på 1 000 Bq/l. I 65 % av brunnsvattnen är radonhalten mellan 100 och 1 000 Bq/l. Grävda brunnar har i regel mycket låga radonhalter i vattnet. Däremot kan vattentäkter anlagda i sand- och grusavlagringar (främst åsar), där grusfilter eller spetsar används, ha förhöjda halter radon i vattnet.

Radium i brunnsvatten

Höga radiumhalter är ovanligt i brunnsvatten, endast ca 1,5 procent av det slumpvisa urvalet brunnar har en radiumhalt i vattnet som överstiger 0,5 Bq/l (Livsmedelsverkets gränsvärde för tjänligt med anmärkning).

Uran i brunnsvatten

I ett slumpvis urval brunnar överskrids riktvärdet och rekommendationen på 15 mikrogram per liter i ca 17 procent av brunnsvattnen. I ca 2 procent av brunnsvattnen överskrids Livsmedelsverkets gränsvärde för tjänligt med anmärkning 100 mikrogram per liter.

Uran i berggrunden

Uran förekommer naturligt i berggrunden, främst i vissa graniter och pegmatiter, som är vanliga i stora delar av Sverige. Höga halter kan dock finnas även i andra bergarter. Den uranrika alunskiffern som förekommer i Skåne, Västergötland, Östergötland, Öland, Närke och längs den svenska fjällkedjan har höga uranhalter på 50–400 gram per ton, att jämföra med vanliga halter i uranrika graniter på 15–40 gram per ton. Vattnet från alunskiffer används endast i begränsad utsträckning som dricksvatten eftersom dess kvalitet vanligen är för dålig.

Tidsmässiga variationer hos naturligt radioaktiva ämnen i brunnsvatten

Studier av de tidsmässiga variationerna hos radioaktiva ämnen i brunnsvatten har visat att dessa i allmänhet är mycket måttliga.

Hälsorisker

Risken med radon i brunnsvatten är främst det radon som avgår till inomhusluften vid dusch, bad, tvätt etc. och som därigenom inandas. En radonhalt i vattnet av 1 000 Bq/l beräknas bidra med ca 100 Bq/m ³ till inomhusluften.

Risken med uran i dricksvatten är påverkan på njurfunktionen vilken orsakas av uranets kemiska egenskaper, inte av en stråldos. En finsk studie visar att dricksvatten med hundratals mikrogram uran per liter kan ge små, men mätbara effekter på njurarna. Effekter på njurfunktionen kan gå tillbaka om exponeringen minskar.

Rekommendationer till brunnsägare

Varje brunnsägare rekommenderas att låta analysera sitt vatten. Vid en undersökning av vattenkvaliteten bör, förutom traditionella kemiska och bakteriologiska analyser, i första hand en analys av radon-222 samt även av metaller inklusive uran och arsenik ingå. Om analyserna visar att ett dricksvatten är otjänligt bör åtgärder övervägas för att förbättra vattenkvaliteten.

Åtgärder för att avlägsna radioaktiva ämnen

För att avlägsna radon finns i dag väl beprövad teknik som reducerar radonhalterna med 90–95 procent. För att avlägsna andra radioaktiva ämnen är erfarenheterna dock ännu begränsade i Sverige men en metod för att reducera uran- och radiumhalter är att använda olika typer av jonbytarfilter.

För samtliga filtertyper som använder filtermassor, till exempel järn- och manganfilter, gäller att uran, radium och vissa radondöttrar med tiden kan fastna i filtermassan och gammastrålningen från filtren kan därmed bli hög. Det är därför viktigt att följa skötselanvisningar som regelbunden backspolning och byten av filtermassor.

Före installation av filter måste en analys av vattnet genomföras. När radonavskiljare installeras i kombination med andra filter bör radonavskiljaren placeras sist i kedjan.

Den finska Strålsäkerhetscentralen, STUK, har helt nyligen publicerat en rapport om vattenrening på svenska: Vesterbacka P. m.fl., 2008: Metoder för avlägsnande av radionuklider i hushållsvatten. STUK-A225.

Rapporten finns att ladda ner som pdf på Strålsäkerhetscentralens webbplats (se nedan).

Externa länkar

Strålsäkerhetsmyndigheten (nytt fönster): Här kan du ladda ner SSI-rapport 2008:15 "Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar".

Livsmedelsverket (nytt fönster): Information om kommunal vattenförsörjning

Socialstyrelsen (nytt fönster): Om enskilda brunnar och dricksvatten

Strålsäkerhetscentralen (nytt fönster)

Läs mer på vår webbplats:

Mer om dricksvatten på avdelningen Grundvatten

Dela med andra:

Facebook   Twitter