Torvtillväxt och ackumulation
I samband med diskussioner kring växthuseffekten har nettobindning av kol i våra torvmarker diskuterats ivrigt under senare år.
De flesta försök som gjorts att beräkna tidigare torvtillväxt bygger på kol-14 dateringar och saknar bestämningar av volymvikt och torrsubstansinnehåll. Dessa beräkningar av nettoackumulation under olika tidsperioder av myrens utveckling kan innehålla fel på mer än en faktor två för enskilda lager.
Beräkningar av tillväxten för låghumifierad vitmosstorv från södra Sverige varierar mellan 0,3–4,0 mm per år. I samband med den kvantitativa torvinventeringen beräknades ett medelvärde på 0,53 mm. Data baserades på mer än 300 mossar i södra och mellersta Sverige, pollendateringar och ett medeldjup på 1,33 m av den yngre (<2 500 år), låghumifierade vitmosstorven. Baserat på 196 kol-14-analyser och 18 pollendateringar har en genomsnittlig årlig tillväxthastighet för starrvitmosstorv i fyra län från norra och mellersta Sverige beräknats till mellan 0,36 och 0,72 mm. Från dessa värden har en tillväxt kalkylerats till 0,40 mm år -1 under de senaste 8 000 åren. Antagande torrsubstansmängden 60 kg m -3 för låghumifierad vitmosstorv respektive 80 kg m -3 för starrvitmosstorv kan den årliga nettoackumulationen av torrsubstans beräknas till 31,8 g m -2 år -1 (16 g C m -2 år -1) respektive 32,0 g m -2 år -1 (17 g C m -2 år -1).
Dagens primära biomassproduktionen varierar stort inom olika delar av myrarna, med stora skillnader mellan små enskilda lokala växtsamhällen på myrytan. Tillgängliga beräkningar av biomassproduktionen är bl.a. av denna anledning svåra att utvärdera, men också därför att den tillväxt som sker av kärlväxter under myrytan brukar vara undervärderad. För öppna mossar anses normalt biomasseproduktionen variera mellan 60 till 600 g per m 2 och år.
Ackumulation och nedbrytning av biomassan sker i den övre delen av torvmarksprofilen. Nedbrytningen beror på flera faktorer, som grundvattenytans läge, vattenflöden, pH, samt syre- och kvävetillgång. Resultatet blir att i de centrala delarna av en mosse, där man har små variationer (relativt ytan), små grundvattenflöden och låga kvävehalter, har liten nedbrytning relativt minerotrofa kärr. Kärren har ofta större variation hos grundvattennivån. Vanligen upplagras inte mer än 20 % av den primära biomasseproduktionen i myrarna och i minerotrofa kärr ännu mindre.
Dela med andra: