Torvslag
Torv klassificeras i Sverige av tradition efter botanisk sammansättning, humifieringsgrad, innehåll av växtfibrer, vedrester, och blöthet.
Den av den svenske torvgeologen Lennart von Post uppställda torvformeln innehåller bestämning av: Torvslag (t.ex. vitmosstorv), Humifieringsgrad (H1-H10), Tuvdunf ibrer (F0-F3), Rottrådar (R0-R3), Trärester (V0-V3) och Blöthet (B1-B5), detta ger sammantaget en mycket användbar beskrivning av torvens utseende och egenskaper.
Numera används också efter finskt mönster ibland en indelning i torvfaktorer. Huvudtorvslagen är då S (vitmossa), C (starr) och B (brunmossa), dessutom används 10 tilläggsfaktorer ER (tuvdun), TR (tuvsäv), SH (myrsälting), L (ved), N (ris/buskar), EQ (fräken), PR (vass), ML (blåtåtel), MN (vattenklöver) och SP (säv).
Sammansättningen skattas efter mängd av det enskilda torvslaget. Den totala mängden skall härvid alltid uppgå till sex, t.ex. ER1S5 eller S6.
I svenska torvmarker förekommande torvslag, mineralutfällningar med mera:
Torvslag:
Kärrtorvslag
Vasstorv
Fräkentorv
Agtorv
Brunmosstorv
Starrtorv
Högstarrtorv
Lågstarrtorv
Kärrdy
Lövkärrtorv (alkärrtorv och björkkärrtorv)
Mosstorvslag
Scheucheriatorv
Cuspidatumtorv
Scheuzeriatorv
Starrmosstorv
Vaginatumtorv
Björkmosstorv
Tallmosstorv
Rismosstorv
Sphagnumtorv
Mineralutfällningar
Myrmalm
Siderit
Järnockra
Vivianit
Bleke/Kalktuff
Gips
Dopplerit
Sumpgas
Organiska sediment
Lergyttja
Gyttja
Findetritusgyttja
Grovdetritusgyttja
Alggyttja
Sjödy
Svämtorv
Dela med andra: