Torv – definitioner och begrepp
Torvmark
Torvmark är i första hand ett geologiskt begrepp, och definieras som en landyta täckt med torv. Denna kan antingen vara naturlig och opåverkad, eller dränerad och på annat sätt omformad av jordbruk, skogsbruk eller torvbrytning. För att en markyta ska klassificeras som torvmark i geologisk mening krävs ett torvtäcke om minst 30 till 50 cm mäktighet, dvs. ett tydligt skikt av ihållande torv ska finnas över mineraljorden. Det krävs också att själva jordarten ska innehålla högst 80 % oorganiskt material för att den ska benämnas torv.
Myr
Myr är till skillnad från torvmark huvudsakligen ett botaniskt begrepp och en myryta har alltid en levande vegetation. Begreppet myr har också en vidare mening och innefattar både den levande vegetationen i ytan (acrotelm) och den döda ackumulerade växtsubstansen under myrytan (catotelm).
Myrar indelas i sin tur i kärr och mossar och vidare i olika underavdelningar. Termerna torvmark och myr sammanblandas numera ofta även med begreppet våtmark. I våtmarker innefattas till exempel även vattenområden ut tom flytbladsgränsen.
Indelning i torvslag
Torvslag indelas vid SGU efter sin botaniska sammansättning. Om ursprungsväxtresterna är nedbrutna och omvandlade görs indelningen efter det ursprungliga växtsamhällets uppbyggnad. Vanligen används vid SGU en uppdelning i torvslag efter den svenske torvgeologen Lennart von Posts klassiska modell. Denna modell är uppbyggd efter växtsamhällenas blöthet och näringstillgång.
Dela med andra: