Till innehållet

Sveriges geologiska undersökning

Till startsidan för Sveriges geologiska undersökning.
Innehåll:

Myrmarkstyper

Myrar indelas i kärr och mossar, dels efter sin botaniska sammansättning, dels efter sina hydrologiska och topografiska karaktärsdrag.  

Kärren utmärks av en mer näringskrävande och artrikare vegetation, därmed också av näringsrikare torvslag. Orsaken är att kärret utom nederbördsvatten även får vatten från omgivande fastmarker.

Mossarna har en betydligt artfattigare vegetation, vilket möjliggjorts av att vattenförsörjning från omgivningens fastmark stängts av, vanligen genom att mossen växt i höjden. Mossens vegetation, som därmed blir hänvisad till nederbördsvatten, är mycket artfattig och består ofta enbart av martallar, dvärgbjörk, ljung, skvattram, tranbär, kråkbär, rosling, sileshår, hjortron, tuvdun, dystarr, kallgräs och några vitmossor (Sph. cuspidatum och balticum i höljor, Sph fuscum och underordnat Sph. rubellum och magellanicum i tuvor), samt några lavar och levermossor. Västerut i Sverige förändras proportionerna mellan olika arter. Sph fuscum ersätts t.ex. med Sph rubellum och Sph magelanicum . Skvattram försvinner och t.ex. klockljung tillkommer. Tillkommer gör även några arter som annars bara förekommer i kärrmiljö.

Man har antagit att kärrväxternas uppträdande på mossarna i västra Sverige beror på tillskottet av salter i nederbörden. Nederbörd och humiditet påverkar också mossarnas topografi, så till vida att ökande nederbörd gör att mossarna kan uppnå en större välvning över omgivningen. Mossarna brukar indelas i koncentriska, excentriska eller efter sin välvning i plana, svagt välvda eller högmossar och platåmossar.

Kärrens vegetation är betydligt artrikare och förutom de tidigare nämnda mosseväxterna förekommer en rad växter som är specifika för kärrens näringsrikare miljö. I kärren förekommer ett brett spektrum av växter, allt från mycket näringskrävande i kalkkärr till så kallade fattigkärr som är en övergångsform mot mossen. Kärren brukar indelas i topogena, soligena eller strängflarkkärr, så kallade aapamyrar. En övergångsform mellan kärr och mossar är de så kallade blandmyrarna som innehåller både kärr- och mosseområden.

Dela med andra:

FacebookFacebook   TwitterTwitter


Sveriges geologiska undersökning, Box 670, 751 28 Uppsala, tel: 018-17 90 00, fax: 018-17 92 10, e-post: sgu@sgu.se