Fossila energikällor i Sverige

I Sverige är förekomsten av fossila energiråvaror marginell. Dock har utvinning av alunskiffer, stenkol och råolja förekommit i mindre skala. Moderna miljökrav gör att någon omfattande utvinning av dessa fossila energikällor sannolikt aldrig kommer att komma till stånd.

Alunskiffer

Den i särklass potentiellt största fossila energiråvaran inom landet är alunskiffer och den organiska substans som finns i skiffern, kerogen.

Alunskiffer uppträder i första hand i de centrala delarna av Mellansverige, Skåne, Gotland, Öland och i Östersjön söder därom, i Bottenhavet och i fjällrandens centrala delar i övre kambrium och undre ordovicium.

Högst kerogenhalter finns i alunskiffern i Närke, Östergötland, Västergötland, Öland och Skåne. Skiffermängden i ovanstående områden, utom Skåne, beräknades i Alunskifferutredningen 1978 till 13 miljarder ton, vilket motsvarar ungefär 13 000 TWh.

Genom pyrolys kan en mindre mängd skifferolja utvinnas ur kerogenet (pyrolys är en form av torrdestillation där materialet upphettas utan tillgång på syre). Den utvinningsbara skifferoljemängden i förekomsterna i Närke, Östergötland, Västergötland och Öland har beräknats till 452 miljoner ton.

Produktion av skifferoljor har förekommit i Närke och Västergötland sedan senare delen av 1800-talet – störst var den under andra världskriget i Kvarntorp och i Kinnekleva. Sammantaget har ungefär 50 miljoner ton skiffer brutits för detta ändamål. Efterbehandlingen av miljöskadorna i de båda senare områdena pågår ännu i dag och sker nu i SGUs regi.

Information om bergarternas utbredning finns att hämta i SGUs kartdatabaser och kartpublikationer. 

Råolja

Små mängder råolja har återfunnits i bergrundens övre ordoviciska lager i Dalarna. I motsvarande ordoviciska lager i revformationer på Gotland upptäcktes kommersiellt utvinningsbar olja i början av 1970-talet. Från 1972 till 1992, när produktionen lades ner, hade totalt ca 100 000 m ³ (ca 1 TWh) olja producerats. Oljan var av god kvalitet och med låg svavelhalt.

Bäst förutsättningar för ytterligare fynd av råolja i Sverige anses numera finnas i havet öster och söder om Gotland där motsvarande lagerföljder ligger djupare och förutsättningarna för att oljan samlats och bevarats bör vara bättre än på Gotland. På den baltiska sidan av Östersjön har olja hittats i den kambriska sandstenen under de ordoviciska lagren. Mängderna är större än utanför Gotland men i ett internationellt perspektiv små.

Stenkol

Mindre fyndigheter av stenkol finns i Sverige främst i Skåne, i Höganäsregionen, Helsingborg, norr om Eslöv och i Fyledalsområdet. Kolet förekommer i flötser, dvs. lager med stor utbredning men liten mäktighet (<1 m), och bildades under yngre trias och äldre jura. Brytning skedde från senare hälften av 1500-talet och i industriell skala från slutet av 1700-talet. När brytningen lades ner 1961 hade drygt 30 miljoner ton brutits. Under de senare åren var brytningens ekonomi beroende av en samtidig brytning av lera för Höganäsbolagets keramikframställning.