Fossila energikällor i Sverige
I Sverige är förekomsten av fossila energiråvaror marginell. Dock har utvinning av alunskiffer,
stenkol och råolja förekommit i mindre skala. Moderna miljökrav gör att någon omfattande utvinning
av dessa fossila energikällor sannolikt aldrig kommer att komma till stånd.
Alunskiffer
Den i särklass potentiellt största fossila energiråvaran inom landet är alunskiffer och den
organiska substans som finns i skiffern, kerogen.
Alunskiffer uppträder i första hand i de centrala delarna av Mellansverige, Skåne, Gotland,
Öland och i Östersjön söder därom, i Bottenhavet och i fjällrandens centrala delar i övre kambrium
och undre ordovicium.
Högst kerogenhalter finns i alunskiffern i Närke, Östergötland, Västergötland, Öland och Skåne.
Skiffermängden i ovanstående områden, utom Skåne, beräknades i Alunskifferutredningen
1978 till 13 miljarder ton, vilket motsvarar ungefär 13 000 TWh.
Genom pyrolys kan en mindre mängd skifferolja utvinnas ur kerogenet (pyrolys är en form av
torrdestillation där materialet upphettas utan tillgång på syre). Den utvinningsbara
skifferoljemängden i förekomsterna i Närke, Östergötland, Västergötland och Öland har beräknats
till 452 miljoner ton.
Produktion av skifferoljor har förekommit i Närke och Västergötland sedan senare delen av
1800-talet – störst var den under andra världskriget i Kvarntorp och i Kinnekleva.
Sammantaget har ungefär 50 miljoner ton skiffer brutits för detta ändamål. Efterbehandlingen
av miljöskadorna i de båda senare områdena pågår ännu i dag och sker nu i SGUs regi.
Information om bergarternas utbredning finns att hämta i SGUs kartdatabaser och
kartpublikationer.
Råolja
Små mängder råolja har återfunnits i bergrundens övre ordoviciska lager i Dalarna. I motsvarande
ordoviciska lager i revformationer på Gotland upptäcktes kommersiellt utvinningsbar olja i början
av 1970-talet. Från 1972 till 1992, när produktionen lades ner, hade totalt ca 100 000 m
3 (ca 1 TWh) olja producerats. Oljan var av god kvalitet och med låg
svavelhalt.
Bäst förutsättningar för ytterligare fynd av råolja i Sverige anses numera finnas i havet öster
och söder om Gotland där motsvarande lagerföljder ligger djupare och förutsättningarna för att
oljan samlats och bevarats bör vara bättre än på Gotland. På den baltiska sidan av Östersjön har
olja hittats i den kambriska sandstenen under de ordoviciska lagren. Mängderna är större än utanför
Gotland men i ett internationellt perspektiv små.
Stenkol
Mindre fyndigheter av stenkol finns i Sverige främst i Skåne, i Höganäsregionen, Helsingborg,
norr om Eslöv och i Fyledalsområdet. Kolet förekommer i flötser, dvs. lager med stor utbredning men
liten mäktighet (<1 m), och bildades under yngre trias och äldre jura. Brytning skedde från
senare hälften av 1500-talet och i industriell skala från slutet av 1700-talet. När brytningen
lades ner 1961 hade drygt 30 miljoner ton brutits. Under de senare åren var brytningens
ekonomi beroende av en samtidig brytning av lera för Höganäsbolagets keramikframställning.