Förnybara energikällor i Sverige
Biobränslen
Den största inhemska förnybara energikällan är biobränsle, dvs. bränslen från växtriket. Till
största delen utgörs dessa av skogs- och åkerbränslen, men en viktig andel är också hushållens och
industrins organiska avfall. I olika former används biobränslena för att producera el, värme och
drivmedel.
Ökad energiskogsproduktion ställer krav på anpassning till kemiska och fysikaliska
markförhållanden, vatten- och näringsförhållanden, bärighet och framkomlighet. Ökad produktion av
energigrödor på åkermarken ställer krav på ökat skydd mot markföroreningar och skydd av
grundvattnet.
Bland annat energi- och elproduktionen genererar redan idag ca 1 miljon ton askor, som
måste nyttiggöras eller deponeras med krav på långsiktig miljösäkring. Askan kan till exempel
återanvändas som ballast, fyllning eller i byggnadsmaterial. Ett annat alternativ är att återföra
näringsämnena i askan till skogen.
Kartorna och databaserna över jordarter och markgeokemi innehåller värdefull information i
frågor som rör intensifierad produktion på skogs- och åkermark.
Mer fakta om
biobränsleproduktion
Geotermi
Geotermisk energi är värme som hämtas från jordens inre. Den bildas vid radioaktivt sönderfall
av vissa tyngre grundämnen.
I Sverige ökar temperaturen med mellan 10–30 grader per kilometer mot djupet i berggrunden
(den geotermiska gradienten). I vulkaniskt aktiva områden kan temperaturökningen vara betydligt
större. Förutsättningarna i Sverige anses bäst i områden med stora grundvattentillgångar på stora
djup (2–3 km), dvs. områden med mäktiga lager sedimentär berggrund eller
förkastningszoner som till exempel Vättersänkan. Även områden där meteoriter orsakat uppsprucket
urberg på djupet anses intressanta, till exempel Siljansringen, Dellensjöarna och Björkö i
Mälaren.
Den för närvarande största kommersiella geotermianläggningen finns i Lund, vars fjärrvärmebehov
till 30 procent (250 GWh) täcks av 20-gradigt vatten från sedimentära lager på
ca 700 meters djup. Värmen i vattnet värmeväxlas till fjärrvärmetemperatur.
Geofysisk information, i detta fall gravimetriska och magnetiska kartor, kan användas för
lokalisering av områden där det finns potential att utvinna geotermisk energi.
Jord- och bergvärme
Andra sätt att hämta värme från jordskorpan är att utnyttja energin i dess övre delar.
Visserligen är det inte lika varmt som på större djup, men det är fullt möjligt att utvinna den
värme som dock finns där genom att till exempel använda värmepumpar. Temperaturen i de mark- och
berglager från vilken värmen hämtas är oftast ungefär den samma som årsmedeltemperaturen.
Det finns i dag mer än 300 000 bergvärmeanläggningar med värmepumpar som i huvudsak
används för att värma upp småhus. Fördelen är att man kan värma sitt hus med mindre elkraft än om
man skulle värma med elen direkt. Berget eller marken lämnar normalt dubbelt så mycket energi som
behöver tillföras i form av el. Efterhand brukar värmefaktorn försämras, bland annat beroende på
att berget inte hinner transportera tillräckligt med energi till borrhålet och temperaturen i hålet
och dess närmaste omgivning sänks. Totalt tillvaratas i Sverige en energimängd på omkring
5 TWh årligen från berget och marken på detta sätt.
De flesta kommuner kräver ett minsta avstånd på 20 meter mellan energibrunnarna. Det finns
också andra hänsyn som måste tas vid anläggningarna. Anmälningsplikt till kommunen råder för
anläggning av energibrunnar.
Vid SGU genomförs utbildning för certifiering av brunnsborrare. SGU har också utarbetat normer
för anläggning av vatten och energibrunnar. Läs mer om brunnar och certifiering av brunnsborrare
under rubriken
Brunnar och
dricksvatten. Information om brunnsdjup m.m. finns i SGUs brunnarkiv.
Vindkraft
Vindkraften svarar i dag för en mindre del av den svenska elproduktionen (mindre än 1 TWh)
men utbyggnaden sker i rask takt. Av miljöskäl styrs utvecklingen alltmer mot stora havsbaserade
vindkraftsparker. Ett antal grundområden och utsjöbankar inom Sveriges territorialhav och
ekonomiska zon är av intresse för etablering av just storskaliga vindkraftsparker.
I dessa områden behövs därför maringeologisk information som underlag för att
bestämma lokalisering för och typ av fundament till vindkraftverken, men också för att
bedöma hur livsmiljön för havslevande organismer påverkas.
Även vid andra typer av marint byggande och när till exempel gasledningar och kablar (el, tele
etc.) ska läggas på havsbottnen utgör maringeologisk information ett viktig underlag, som
bland annat visar var erosion, transport och deposition av sediment sker.
Potentialen för el från vindkraft har bedömts till ca 10 TWh. Detta skulle motsvara
ca 12 000 landbaserade verk ā 500 kWh eller ca 2 800 havsbaserade
verk ā 1,5 MW. Det finns ett nationellt planeringsmål på 10 TWh vindkraft till 2015.
Energitorv
I energisammanhang används torv framför allt för industriell värme- och elproduktion.
Sverige är ett av världens torvmarkrikaste länder, ca 15 procent av landets yta är täckt
av torv. Produktionen av energitorv sker på ca 12 000 ha av landets totalt
ca 6,4 miljoner ha torvmarker.
Vid SGU klassificeras torv som ett långsamt förnybart biobränsle. Energitorv omfattas av kravet
på utsläppsrätter, men är vid elproduktion berättigad till elcertifikat. Elcertifikat ges till el
som är producerad med förnybar teknik och för en viss andel av använd el skall det finnas
certifikat.
Utvinning av energitorv kräver koncession och styrs i första hand av lagen om vissa
torvfyndigheter samt förordningen om vissa torvfyndigheter. Vidare finns i miljöbalken bestämmelser
i en rad kapitel som ska tillämpas. Koncession beviljas av länsstyrelserna med SGU som obligatorisk
remissinstans. SGU gör då i första hand en bedömning av huruvida fyndighetens torvlager har en
kvalitet som är lämplig för bränsleproduktion samt om projektet är lämpligt ut ett
samhällsperspektiv.
Vid SGU finns omfattande detaljerad information från äldre torvmarksundersökningar samlade i ett
särskilt torvarkiv. Översiktlig information om myrtyper och utbredning finns i jordartsdatabaserna
och i äldre kartbladsbeskrivningar.
Energiinnehållet i torrsubstansen i landets torvresurser beräknas till omkring
57 000 TWh. Endast en mindre del av denna bruttoresurs är av tekniska, ekonomiska och
naturskyddsskäl utvinningsbar. I en inventering bedömdes 340 000 ha som utvinningsbart,
vilket motsvarar ca 3 800 TWh. Av miljö och klimatskäl styrs numera torvutvinningen
mot dikade torvmarker, dels dikad skogs- och jordbruksmark, dels äldre, nu nedlagda täkter.
SGUs jordartsgeologiska information visar utbredning av bland annat torv. Dessutom har SGU i
sitt torvarkiv samlat olika myndigheters och institutioners rapporter, kartor, handlingar och
publikationer från praktiskt taget hela 1900-talet.
Läs mer om
torv
Vattenkraft
Den svenska vattenkraften anses i de flesta sammanhang som färdigutbyggd. Emellertid kommer
alltid frågor om dammsäkerhet, effektivisering och småskalig utbyggnad av s.k. miljöanpassad
vattenkraft att kvarstå. På längre sikt kan, på grund av ökad och intensivare nederbörd, nya frågor
kring erosion och översvämningar uppkomma. Jordartsgeologisk information används för bedömning av
erosionsrisker.