SGUs geologer samlar systematiskt in geologisk information i fält. Berggrundsgeologer identifierar bl.a. bergarter, mäter in strukturer och tar prover som kan analyseras mer noggrant i laboratoriet. Där kan det handla om att bestämma hållfasthet, ta reda på en exakt ålder med olika dateringsmetoder, bestämma vilka mineral som ingår och vilken kemisk sammansättning de har. Informationen kan dels berätta om bildningsmiljön och den geologiska utvecklingen i ett visst område, dels vara till hjälp när man letar malm eller material lämpligt som krossberg eller söker säkra platser för slutförvar av använt kärnbränsle. Här kartläggs ett kustavsnitt med väl blottade hällar. Foto: Anders Damberg.

I takt med att tekniken går framåt hanteras en allt större del av insamling, dokumentation, lagring och uttag av geologisk information digitalt. Numera är databaser kartornas lagringsform medan kartbilden är ett presentationssätt. Uppdateringar och kompletteringar kan göras fortlöpande och genom att kombinera uppgifter ur olika databaser kan kartor tas fram efter kundens behov.

I början av 1980-talet renritades fältkartorna fortfarande för hand som här av kvartärgeologen Eva Lidén, idag informationsansvarig på SGU. Under 1990-talet övergick SGU till att trycka sina kartor i fyrfärgstryck där färgerna cyan, magenta, gul och svart blandas i tryckprocessen. Där krävs endast fyra tryckorginal. Från 1930-talet fram till dess hade kartorna tryckts med färdigblandade dekorfärger. Ett tryckoriginal krävdes för varje färg och en karta kunde ha upp till 25 olika färger samt därutöver ett antal färgtoner. Foto: SGU.

Ofta har fältarbetet varit fullt av strapatser, långt från bebyggda trakter. Ibland finns inte ens ett träd att klättra upp i för att få perspektiv på saker och ting! Men geologer är både vetgiriga och uppfinningsrika och nöden är uppfinningarnas moder. Här fotograferas frostpolygoner, markformer bildade genom tjälens inverkan, på Jakobshöjden vid Grövelsjön. På stegen står den schweiziske geologen Jean-Pierre Portmann och i vit jacka på marken, SGUs trotjänare assistent Carl Larsson – ”Lasse”, torvgeolog, pollenanalytiker och fotograf. Foto: G. Lundqvist.

SGUs referenssamling innehåller nära tre miljoner objekt. Mineral-, fossil-, bergarts- och jordartsprover från olika undersökningar har sparats för analys och dokumentation. Objekten ger värdefull kompletterande information om olika lokalers geologi och ger också möjlighet att jämföra olika prover. Samlingarna används i SGUs eget arbete, av prospektörer och forskare.

Gottfrid Westerberg (bilden) var blockletare i SGUs mangankampanj under andra världskriget. Under vintrarna kom Gottfrid längre fram att ansvara för malmbyråns samlingar. Foto: SGU.

SGU har i decennier gjort biogeokemiska och markgeokemiska kartor. Geokemin är idag ett område med relevans för såväl prospektering som miljöarbete, exempelvis i arbetet med förorenad mark och när det gäller hälsoaspekter kopplade till mark och grundvatten.

Under jubileumsåret deltar SGU i ett forsknings- och utvecklingssamarbete mellan de nordiska länderna, Ryssland och Baltikum. Inom detta samarbete kommer potentialen att använda nationella och internationella geokemiska databaser som mineral- och prospekteringsunderlag och i miljöarbetet att utvärderas. SGUs geokemist Kaj Lax (bilden) tar prover i fält för analyser i laboratoriet. Foto: Anders Damberg.

Redan från 1906 hade SGU fått utföra externa uppdrag, bland annat malmgeologiska undersökningar. Johan Gunnar Andersson som var SGUs chef vid denna tid, var förutseende och ställde i en särskild skrivelse frågan hur man skulle förfara om man påträffade någon fyndighet som inte var inmutad. Svaret blev att om anledning yppades skulle inmutningar tas för kronan. Den unge, sedermera legendariske, geologen Felix Tegengren (bilden) arbetade i Tärna socken där SGUs första egna inmutningar kom att läggas år 1917. Foto: SGU.

SGUs undersökningsfartyg Ocean Surveyor är plattformen för SGUs kartläggning och utforskning av havsbottnen inom svenskt territorialhav och ekonomisk zon. De prover som tas ger bl.a. information om utbredningen av miljöfarliga ämnen på havsbottnen.

Bilden visar hur extrageologerna Olof Larsson och Emma Sellén precis ska sänka ner en CTD-mätare för att ta reda på vattnets konduktivitet, temperatur och djup, från ytan till botten. Med informationen kan man räkna ut med vilken fart ljudet färdas på olika nivåer i vattenpelaren. Ett mått på ljudhastigheten är nödvändigt vid alla sjömätningar, exempelvis när man använder ekolod och sonarer. Och det måste mätas kontinuerligt för det ändras med årstid och väderlek. Inte bara SGU gör CTD-mätningar – för militären är det oumbärligt, vid exempelvis u-båtsjakter. Foto: SGU.

Här mäts Jordens magnetfält, troligen av Gideon Hellsten som sedermera blev läkare. Magnetfältets styrka och riktning varierar i både tid och rum. För SGU är det nödvändigt att veta hur för att kunna göra magnetiska kartor.

Magnetiska stormar, dvs. partikelstrålning från solen, kan ge stora variationer i magnetfältet, och orsaka förödande skador i ledningsnät och på satelliter. Positionsbestämningen med hjälp av GPS kan påverkas. För prognoser är flyget, sjöfarten och telekomindustrin beroende av prognoser av magnetfältet. Foto: Björn Mannström.

I det svenska Grundvattennätet, med sina 330 fasta observationspunkter, samlas information in om grundvattenkemi, nivåuppgifter, strömningshastigheter och riktningar. Syftet är att ge en årlig beskrivning av grundvattnets tillstånd gällande försurning, övergödning och innehåll av metalljoner. Informationen används i det nationella miljöarbetet, men även inom vattenförvaltningen. På bilden provtar hydrogeologen Thomas Aneblom (1946-2006) vattnet i en av källorna som ingår i Grundvattennätet.

Det finns ett stort allmänintresse för särskilt nivåuppgifterna och de uppmärksammas inte minst vid extrem väderlek. Dessutom används de flitigt inom samhällsplaneringen och vid byggnationer. Foto: Anders Damberg.