Skred och ras

Många samhällen, enskilda fastigheter, vägar och järnvägar ligger på lermark. Om lermarken sluttar eller gränsar till vatten kan det inträffa skred eller ras.

Omkring 5 % av Sveriges landyta utgörs av ler- och siltjordar. En fjärdedel av dessa jordar, huvudsakligen lerjord, bedöms vara skredbenägna. Naturolyckor i Sverige orsakade av skred kostar samhället ca 200 miljoner årligen.  

Den naturliga erosionsprocessen anpassar branter och slänter till ett jämviktsläge. Små förändringar av denna jämvikt kan utlösa skred eller ras. Landhöjningen, klimatet och människans ingrepp i naturen förändrar markens stabilitet. Under årens lopp kan därför säker mark bli osäker.

Man skiljer på skred och ras

Skred är en sammanhängande jordmassa som kommer i rörelse. Skred förekommer i silt- och lerjordar. Skred kan även inträffa i siltiga eller leriga moräner om moränen är vattenmättad.

Vid ett ras rör sig block, stenar, grus- och sandpartiklar fritt. Ras sker i bergväggar, grus- och sandbranter.

Den gemensamma nämnaren är att både skred och ras kan inträffa utan förvarning.

I samband med skred och ras brukar man också tala om raviner. Tillkomsten av raviner är en långsammare process än skred och ras. De bildas i första hand i områden där det finns gott om grovlera, silt och finsand. En ravin är ofta tio till tjugo meter djup, V-formad och har branta sidor. Ravinerna grenar vanligen ut sig och har skarpa knyckar.

Jordarternas egenskaper påverkar

Jordarternas förmåga att släppa igenom, suga upp eller hålla kvar vatten beror i första hand på kornens storlek och hur hårt de är packade.

Lera

Lera har stor förmåga att suga upp och hålla kvar vatten. Uppsugningen sker mycket långsamt. Vattenhalten är en av de faktorer som bestämmer hur stabil lerjorden är. Ju mer vatten den innehåller, desto större är risken för att marken ska börja röra på sig. Om leran är s.k. kvicklera kan den bli helt flytande.

Kvicklera är en speciell typ av lera som framför allt finns på Västkusten. Leran är normalt sett relativt stabil men blir den utsatt för en skakning, till exempel genom sprängning eller ökad belastning, till exempel schacktmassor, kan den bli mycket lös. Flera stora skred i Västsverige är av kvickleretyp.

Silt

Silt (finmo och mjäla) suger snabbt upp vattnet och håller det kvar. En jordart som innehåller mycket silt börjar lätt flyta om den är vattenmättad, vilket innebär att risken för skred ökar.

Sand- och grusjordar

Sand- och grusjordar släpper lätt igenom vatten och torkar därför snabbt.

Morän

Morän är vår vanligaste jordart. Morän är för det mesta fast och hård (pinnmo). I slänter med sandig-siltig morän kan skred utlösas om jordarten är vattenmättad.

På SGUs jordartskartor är ler- och siltjordar markerade med gul färg. Jordarter som kan täcka ler- och siltjordar återges med orange färg.

I kartvisaren "Jordarter 1:1M, rikstäckande" får du en översiktlig bild av Sveriges jordartsgeologi.

Starta "Jordarter 1:1M, rikstäckande" (nytt fönster)

Landhöjning

Lerområden som ligger högt i terrängen är vanligtvis mer utsatta för skred än områden som ligger lågt. Tydligast är detta längs Göta älv, där de upp till ca 20 m branta slänterna i norr är påverkade av skred och erosion. I söder är omgivande mark, som har höjts senare ur havet, flack och erosionen är begränsad.

Klimatets påverkan …

Det är vanligt med skred och ras i samband med snösmältning och tjällossning och under perioder då det regnat mycket. Under våren och hösten dunstar inte vattnet bort så lätt som det gör under varma sommardagar. En stor del av det regn som faller stannar kvar i jorden. När vattentrycket blir högt i marken kan ett ras eller ett skred inträffa.

… och människans ingrepp

Skred och ras är i första hand en följd av naturliga erosionsprocesser. Utvecklingen kan dock påskyndas eller motverkas genom människans ingrepp.

Ingrepp i naturens jämvikt sker i både stor och liten skala. Vi bygger bostads- och industriområden, vägar, järnvägar, hamnar, dammar m.m. Den naturliga jämvikten störs och stabiliteten i slänter påverkas. Stora kalhyggen medför att vattnet rinner undan istället för att sugas upp av trädens rötter. Erosionen ökar då på sluttningar och i dalgångar. Under de senaste hundra åren har stora skred blivit allt vanligare. Troligen beror det på att den naturliga jämvikten har rubbats genom människans ingrepp.

Upptäck faran i tid!

Tecken på ett begynnande skred kan vara:

• plötsliga sprickor och sättningar i marken
• träd och stolpar som börjar luta
• brott på ledningar och kablar i marken
• färska erosionsskador i slänter mot vattendrag

Om du upptäcker sådana skador eller rörelser i marken ska du genast meddela räddningschefen i din kommun! 

Skred i Sverige

Det senaste stora lerskredet inträffade i Småröd 20 december 2006. Händelsen i Småröd, som ligger 5 km söder om Munkedal, fick förödande konsekvenser för väg- och järnvägstrafiken i Bohuslän under flera månader.

Skredet vid Getå den 1 oktober 1918 var litet till ytan men följderna blev katastrofala. Ett tåg med ca 300 passagerare körde ned i skredgropen och några av vagnarna fattade eld. Det exakta antalet omkomna kunde aldrig fastställas.

• ca 1150 Bohus, Göta älv, 37 ha 
• 1648 Intagan, Göta älv, 27 ha, mer än 85 personer omkom 
• 1730 Gunnilse, Lärjeån, 30 ha 
• 1759 Bondeström, Göta älv, 11 ha
• 1918 Getå, Bråviken, 0,2 ha, minst 41 personer omkom
• 1950 Surte, Göta älv, 22 ha, 1 person omkom
• 1957 Göta, Göta älv, 15 ha, 3 personer omkom
• 1977 Tuve, Hisingen, 27 ha, 9 personer omkom
• 2006 Småröd, Bohuslän, 10 ha

Mer information om skred

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Statens geotekniska institut (SGI) och SGU svarar gemensamt för innehållet i en avdelning om skred och ras på MSBs webbplats.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 

Kontaktperson på SGU

Mats Engdahl, tel. 018-17 92 17

Dela med andra:

Facebook   Twitter