Lera – sediment på havs- och sjöbottnar
När inlandsisen successivt tunnades ut och till slut försvann, började landet som tidigare varit nedpressat av inlandsisens tyngd att höja sig – en landhöjning som pågår än idag. Det har inneburit att de sediment som tidigare avsatts i sjöar och hav delvis har torrlagts.
I södra och mellersta Sverige, till exempel i Mälardalen, Östergötland och Västergötland, finns stora slättområden som är uppbyggda av glacial och postglacial lera. Dessa slätter är bland de bördigaste jordbruksmarkerna vi har i Sverige. Foto: Gustav Sohlenius.
Längs Norrlandskusten och i Mellansverige, till exempel i Dalarna, utgörs sedimenten under högsta kustlinjen ofta av siltjordar som har en relativt låg halt av lera. Här ses jordbruksmark i Nordingrå i Ångermanland. Foto: Jan-Olov Svedlund.
Glacial varvig lera utanför Uppsala. De ljusa sommarskikten och mörkare vinterskikten framträder tydligt. Foto: Jan-Olov Svedlund.
Längs Norrlandskusten och i Mellansverige har de finkorniga glaciala sedimenten en lägre lerhalt och de varviga sedimenten består främst av siltjordar. På bilden syns varvig silt nära Dalälven i Dalarna. Foto: Karin Grånäs.
När landskapet under högsta kustlinjen var täckt av vatten avsattes stora mängder lera och silt på de djupast belägna bottnarna. De finkorniga sediment som avsattes i samband med inlandsisens avsmältning kallas glaciala, medan de sediment som avsatts därefter kallas postglaciala. Dessa yngsta sediment avsätts än idag. Finkorniga sediment är markerade med gult på kartan över Sveriges jordarter. På denna mycket översiktliga karta har alltså glacial och postglacial lera förts samman till en jordartsgrupp.
Näringsrika lerjordar
Genom landhöjningen har många av de forna havs- och sjöbottnarna torrlagts och utgör i många områden plana lerslätter. Dessa jordar har hög vattenhållande förmåga och en hög halt av växtnäringsämnen. De utnyttjas därför också ofta som jordbruksmark.
Längs Östersjöns kuster är de glaciala sedimenten ofta uppbyggda av ljusa siltskikt och mörka lerskikt. De ljusa siltskikten avsattes under vår och sommar, de mörkare lerskikten under vinterperioden. Tillsammans bildar ett sommar- och ett vinterskikt ett årsvarv. På västkusten har de glaciala sedimenten avsatts i en marin miljö som inte medger bildandet av varviga sediment. Där avsattes silt och lera samtidigt.
De glaciala lerorna överlagras ofta av postglaciala sediment, till exempel lera och sand. Dessa leror saknar vanligen varv och kännetecknas ofta av en gråblå färg. De yngre postglaciala lerorna innehåller ofta organiskt material från de växter som har levt i hav och sjöar. Sådana sediment avsätts idag i skyddade vikar men även på stora vattendjup ute i Östersjön.
Issjöarnas sediment
När isen drog sig tillbaka bildades på vissa platser ovanför högsta kustlinjen så kallade issjöar som dämdes upp mellan den retirerande inlandsisen och dalsidorna. På botten av dessa sjöar avsattes finkorniga sediment. När isen försvann tappades sjöarna och deras yta sjönk snabbt. I exempelvis Småland och Jämtland finns områden med sådana issjösediment som ofta nyttjas för odling.
Dela med andra: