Isälvssediment– spår av isälvarna
Den vanligaste och mest välkända isälvsavlagringen är rullstensåsen. Många av åsarna ligger i dalgångar eftersom isälvarna följde dessa. De löper också ofta parallellt med de nutida vattendragen. Den här rullstensåsen finns ca en mil öster om Gagnef i Dalarna. Foto: Karin Grånäs.
De åsar som ligger ovanför högsta kustlinjen har behållit sina markerade krön och kallas därför getryggsåsar. Ett exempel är den här åsen i närheten av Gällivare i Norrbotten. De åsar som legat under högsta kustlinjen har däremot, under den period de befunnit sig i strandzonen, svallats av vågor och därmed fått en flackare och bredare form. Foto: Curt Fredén.
När inlandsisen smälte bildades stora mängder vatten som forsade fram på, i och under isen. Dessa jättelika isälvar följde ofta dalgångarna i berggrunden. Vattnet förde också med sig stora mängder löst material och sorterade det. Materialet avsattes sedan som åsar, deltan m.m.
Det strömmande vattnet i isälvarna tog med sig löst material, stenar, grus, sand m.m. när det forsade fram under isen. När vattnet närmade sig iskanten minskade strömhastigheten och vattnets transportförmåga. Materialet sjönk till botten och avsattes som isälvssediment – såväl under som framför den yttre delen av inlandsisen. Isälvssediment är i jämförelse med morän väl sorterad med avseende på kornstorlek.
De flesta isälvsavlagringar avsattes när den senaste inlandsisen smälte. I vissa områden, till exempel Norrbotten, finns dock isälvsavlagringar som avsatts av äldre inlandsisar. I samma områden hittar man ofta också morän från tidigare nedisningar.
Isälvssedimenten har i stor utsträckning nyttjats som material vid byggnationer. Idag försöker samhället styra om till en ökad användning av andra material, till exempel krossat berg – detta för att skydda isälvsavlagringarna, vilka på många platser utgör viktiga grundvattenmagasin.
Se fler bilder på isälvsformationer
Dela med andra: