Istidernas betydelse
I Sverige har nästan alla jordarter bildats under den geologiska tidsålder som
kallas kvartär. Den del av geologin som berör jordarter kallas därför ofta kvartärgeologi. Denna
period kännetecknas av ett högst varierande klimat med kalla istider (glacialer) och varmare
mellanistider (interglacialer). Sverige har haft flera istider. Kvartärtiden började för ca 2,5
miljoner år sedan och pågår än idag.
Den kvartära perioden brukar delas in i två epoker, pleistocen och holocen. Pleistocen utgör
huvuddelen av kvartär. Holocen motsvarar den mellanistid som vi idag lever i och som inleddes för
drygt 11 000 år sedan.
Istider (glacialer)
Vid minst tre tillfällen, troligen fler, har det nordiska klimatet under upp till
100 000 år långa perioder kännetecknats av istidsförhållanden (glacialer) med omväxlande
stadialer (kallare fas av en glacial) och interstadialer (varmare fas av en glacial).
Under istiderna (glacialerna) täcktes tidvis stora delar av Nordeuropa av inlandsis. Även
istiderna kännetecknas dock av ett växlande klimat med kalla stadialer då inlandsisarna växer till
och relativt varma interstadialer då inlandsisarnas utbredning minskar.
Under de kalla stadialerna täcktes landet i stor utsträckning av en inlandsis, som hade sin
största mäktighet i norra Sverige. Isen rörde sig långsamt ut ifrån detta centrum. Även under de
förhållandevis varmare interstadialerna då inlandsisen drog sig tillbaka, var klimatet kallare än
idag. Fjällkedjan var troligen till stora delar täckt av glaciäris och stora delar av norra Sverige
bestod av tundra med permafrost. Kartan längre ner på sidan visar den senaste inlandsisens
utbredning.
Mellanistider (interglacialer)
De tidigare mellanistiderna, dvs. perioderna mellan två istider, karaktäriseras av ett klimat
liknande dagens. Vårt land var under dessa perioder till största delen täckt av skog och
glaciärerna i fjällen hade endast liten utbredning.
De varma mellanistiderna har varit relativt korta,
ca 10 000–15 000 år. Det är därför troligt att klimatet i en icke alltför
avlägsen framtid kommer att slå om till ett kallare istidsklimat med successivt växande glaciärer
och tundraarealer.
Glaciala och postglaciala jordarter
De kvartära avlagringarna, jordarterna, har på de flesta platser avsatts under den senaste
nedisningen eller under den nu rådande mellanistiden (holocen). Det finns dock områden, exempelvis
i Norrbottens inland, där jordarterna är äldre och i huvudsak har avsatts under och mellan de
nedisningar som föregick den senaste. De jordarter som bildats av eller i nära anslutning till
inlandsisen brukar kallas glaciala medan de jordarter som har avsatts efter den senaste istiden
ofta brukar kallas postglaciala.
Läs mer på vår webbplats:
Inlandsisens
avsmältning och strandförskjutningen under 20 000 år
Om
jordartsgeologi
De vita områdena på kartan ovan representerar inlandsisens utbredning för 20 000–17 000
år sedan. Det var under denna period som den senaste inlandsisen hade sin maximala utbredning i
norra Europa. Norra Atlanten täcktes då periodvis av havsis (ljust blått) medan sydligare
havsområden, exempelvis Medelhavet, var fria från is (blått). Eftersom stora mängder vatten var
uppbundet i inlandsisar så stod havsytan betydligt lägre än idag. Det illustreras exempelvis av att
det fanns en landförbindelse mellan England och Frankrike. Den nutida kustlinjen är markerad med en
svag grön linje. Eftersom klimatet var betydligt kallare än idag rådde tundraförhållanden i stora
delar av Mellaneuropa (brunt). I södra Europa bredde en stäpp med sporadiska förekomster av träd ut
sig (ljust grönt).