Finkorniga sediment– avsätts i skyddade lägen
Efter istidens slut har finkorniga, s.k. postglaciala sediment fortsatt att avlagras på botten av sjöar och hav.
De postglaciala siltiga sedimenten längs Norrlandskusten innehåller ofta järnsulfider. Järnsulfiderna oxideras när de exponeras för luftens syre, vilket i sin tur leder till en kraftig pH-sänkning i jorden. De sura förhållandena i jorden kan ge ett ökat läckage av tungmetaller vilket kan orsaka skador på växter och djur. Sediment med järnsulfider har i många fall en svart färg och kallas ibland svartmocka. På bilden syns en borrkärna med svartmocka som tagits upp i en våtmark nära Umeå. Foto: Gustav Sohlenius.
Älvsediment i Njurunda utanför Sundsvall. Foto: Karin Grånäs.
En pågående process
Finkorniga sediment har från istidens slut fram till idag avsatts i vikar och på djupt belägna bottnar. På många platser har dessa postglaciala sediment delvis torrlagts som en följd av den alltjämt pågående landhöjningen. Effekten av landhöjningen är speciellt tydligt i flacka långgrunda områden där landhöjningen är relativt snabb, som till exempel i norra Uppland.
De postglaciala lerorna underlagras ofta av sediment, till exempel lera och silt. De postglaciala lerorna kännetecknas ofta av en gråblå färg. De yngre postglaciala lerorna innehåller ofta organiskt material från de växter som har levt i hav och sjöar. Sådana sediment avsätts idag i skyddade vikar men även på stora vattendjup ute i Östersjön.
Älvsediment i norr
Längs Norrlandskusten och i Mellansverige täcks de glaciala sedimenten ofta av sediment som har avsatts av de många älvar som finns här. Dessa sediment har bildats i nära anslutning till älvmynningarna. Allt eftersom landet har höjt sig och havsytans nivå på så sätt sänkts, har älvsedimenten avsatts på allt lägre nivåer.
Dela med andra: