Från havsbotten till lerslätt
Figuren visar utvecklingen av ett landskap som delvis varit täckt av vatten men som genom landhöjningen torrlagts.
Den högsta kustlinjen
Det stora trycket från inlandsisen gjorde att jordskorpan pressades ner. Stora delar av Sverige var därför efter istiden nedtryckt under den tidens havsyta. Den nivå som vattnet nådde då det stod som högst brukar kallas den högsta kustlinjen (1). Nivån för denna kustlinje varierar i landet. De högsta nivåerna, närmare 300 meter ovan dagens havsyta, finns i Ã?ngermanland. I sydligaste Sverige ligger dock den högsta kustlinjen mindre än 20 meter ovan dagens havsyta.
Moränen vid och under den högsta kustlinjen är ofta helt eller delvis omlagrad av de vågor som påverkat moränen då den befann sig i bränningszonen. Sand och grus som svallades ut från moränen återfinns idag ofta på sluttningarna nedanför den högsta kustlinjen (2).
Landhöjning
Då landskapet var täckt av vatten avsattes stora mängder lera och silt på de djupast belägna bottnarna (3). Dessa sediment består dels av äldre glaciala sediment (4) som består av material som transporterats ut av smältvatten från inlandsisen, dels av yngre postglaciala sediment (5) som avsatts långt efter det att inlandsisen lämnat området. Genom landhöjningen har dessa forna bottnar torrlagts och utgör i många områden plana lerslätter. Dessa jordar har hög vattenhållande förmåga samt innehåller ofta rikligt med för växterna viktiga näringsämnen. De finkorniga jordarterna under den högsta kustlinjen utnyttjas därför i stor utsträckning som jordbruksmark (6).
Nutid
I många miljöer sker alltjämt omlagring och avsättning av jordarter. Längs vattendrag och kuster eroderar strömmar och vågor jordarterna (7). I nästan hela Sverige pågår landhöjningen än idag vilket gör att områden som tidigare varit skyddade utsätts för erosion av vågor och strömmar. Det eroderade materialet transporteras iväg och avsätts senare i skyddade lägen såsom på djupa bottnar eller i vikar.
Dela med andra: