Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall med 70 m fritt fall.  Foto: Curt Fredén 1998.

Fulufjällets nationalpark inrättades år 2002. Den ligger i nordvästra Dalarna invid norska gränsen. Arealen är 385 kvadratkilometer varav två tredjedelar är kalfjäll och fjällhed.

Fjället är en flack sandstensplatå med branta skogbeklädda sidor. Högsta punkten, Brattfjället, når 1 042 meter över havet.

Nationalparkens stora publika attraktioner är branten med Njupeskärs vattenfall, Sveriges högsta med en fallhöjd av 93 m, och de spektakulära erosionsspåren längs Göljån efter det intensiva ovädret år 1997 då ca 400 mm regn föll under ett dygn. Vattenmassorna eroderade i berg och jordsluttningar samt bröt nya lopp.

Flera vattendrag har skurit ned i berggrunden och blottat strukturer i sandstenen som bildades för ca 1 300 miljoner år sedan. Omväxlande förhållanden har rått under de miljontals år som sanden avlagrades. Vågmärken visar att sedimentation skett i grunt vatten, torksprickor tyder på att ett ökenklimat varit rådande. Sandstenen genomsätts av diabasgångar. Längs vattendragen kan man finna stenar av den grönaktiga Särnatinguaniten, en bergart som endast finns i nordvästra Dalarna.

På kalfjället finns en mångfald av frostmarksformer, jordtuvor, flytvalkar, stengropar, stenringar; erosionsspår från såväl tidigare nedisningar som från den senaste inlandsisens avsmältning, skvalrännor, slukrännor, issjöstränder; samt pågående erosionsprocesser.

Bröt i St. Göljåns tidigare åfåra. Under regndygnet den 30 augusti 1997 förvandlades St. Göljån till en brusande älv. I trånga passager dämdes vattenflödet tillfälligt, träd, trädgrenar och block samlades i brötar och nya dräneringsvägar skapades. Foto: Curt Fredén 1998.

På Fulufjället finns ett väl utbyggt ledsystem och stugor för övernattning eller rast.. Foto: Curt Fredén 2002.