Jordartsgeologisk kartläggning

Varför?

För markanvändning, infrastruktursatsningar m.m. behövs kunskap om jordarnas utbredning, uppbyggnad och egenskaper. Den information som SGU tar fram genom att kartlägga Sveriges jordarter fungerar som underlag i frågor som bland annat rör:

• markens bärighet, stabilitet, schaktbarhet, till exempel vid förprojektering av vägar och olika anläggningar
• skredrisker
• bedömning av grundvattentillgångar, utformning av skyddsområden samt modellering av grundvattnets spridningsbild
• risker för spridning av miljögifter och andra skadliga ämnen i mark och grundvatten
• markens näringsinnehåll, vattenhållande förmåga och känslighet för försurning
• lokalisering och utformning av avloppsanläggningar och deponier
• identifiering och värdering av grusförekomster och torvtillgångar
• markens upptag och emission av växthusgaser
• markanvändning i allmänhet
• naturvärdesbedömningar
• landskapets utveckling och klimatförändringar
• arkeologiska arbeten

Viktiga användare av jordartsinformation är kommuner, länsstyrelser, centrala myndigheter, konsulter, företag inom  bygg-, ballast-, mineral- och torvindustrin, Försvarsmakten och universitet.

Hur?

Den jordartsgeologiska informationen presenteras i form av kartor (tryckta kartor och kartdatabaser) som visar en heltäckande bild av olika jordarters och bergets utbredning i eller nära markytan. Jordlagrens mäktighet och egenskaper på djupet redovisas dessutom som punktobservationer. Kartorna ger också information om avlagringarnas ytformer.

I kartbladsbeskrivningar och grunddatabaser finns kompletterande information, som till exempel resultat av jordartsanalyser, borrningar, sonderingar samt uppgifter om isräfflor, och, i en del fall, geologiska sevärdheter. Beskrivningarna innehåller dessutom läsanvisningar till kartan samt kortfattade redogörelser för den geologiska utvecklingen. Vissa kartor saknar beskrivning.

Kartläggningen grundas i huvudsak på flygbildstolkning samt fältrekognoscering. Inom den detaljerade kartläggningen sker rekognosceringen till fots i terrängen, inom den översiktliga (regionala) karteringen sker fältrekognosceringen i huvudsak längs vägar. Jordartsbestämningar görs löpande okulärt med hjälp av spade, spadborr eller stickspjut. För att verifiera de okulära jordartsbestämningarna tas jordprover för kornstorleksanalys. Maskinsonderingar, maskingrävningar och seismiska undersökningar görs på särskilda platser för att belysa jordlagrens tredimensionella uppbyggnad.

Kartläggningens detaljeringsgrad och innehåll anpassas för olika användargrupper och ändamål. För närvarande arbetar SGU med en översiktlig, regional kartläggning som till 2008 ska ha täckt in stora delar av landet (skala 1:100 000–1:250 000) och en mer detaljerad kartläggning i utvalda, befolkningstäta och malmpotentiella områden (skala 1:50 000).

Var?

Här pågår kartläggning