Jordens magnetfält

Jordens magnetfält härrör från olika källor. Den största delen av fältet, det s.k. primärfältet, alstras av elektriska strömmar i den yttre jordkärnan. Andra källor, men av mindre styrka, är elektriska strömsystem i jonosfären och magnetosfären och som är ett resultat av samverkan mellan jordens primärfält och partikelstrålningen från solen.

Magnetfältets styrka och riktning varierar i både tid och rum p.g.a. förändringar i de elektriska strömsystemen i såväl jordens inre som dess yttre. Även om tidsvariationerna i huvudfältet är mycket långsamma jämfört med variationerna i sekundärfältet, är det mycket viktigt att dokumentera även dessa förändringar i jordens eget magnetfält. Kännedom om dessa förändringar är bl.a. en förutsättning för framställningen av magnetiska kartor under olika perioder och vid navigation med kompass.

Ökad partikelstrålning från solen kan resultera i stora variationer i jordens magnetfält, s.k. magnetiska stormar. Dessa kan generera oönskade elektriska spänningar i olika typer av ledningsnät och därmed orsaka förödande skador. Partikelstrålningen (rymdväder) kan också orsaka stora skador på satelliter och andra rymföremål och påverka precisionen vid positionsbestämning med hjälp av GPS-satelliter (global positioning system). Det är därför av stor betydelse för t.ex. telekommunikationsbranschen, el- och gasbolag och tågtrafiken att det bedrivs en prognosverksamhet för att kunna förutsäga magnetiska stormar, dvs. att kunna förutsäga intensifierad partikelstrålning från solen.