Det är några av slutsatserna i en ny SGU-rapport om fibersediment i Sveriges kuster och vattendrag. Ett viktigt resultat från rapporten är att det nu går att urskilja mönster i var fibersediment påträffas samt egenskaper som riskerar att röra upp och sprida fibrer och föroreningar. Enbart de kända fibersedimenten beräknas innehålla bland annat nio ton kvicksilver, 510 kilo PCB och 720 gram dioxiner. Volymmässigt skulle de fylla ungefär 30 stycken Globen.

– Vår svenska träindustri håller världsklass vad gäller hållbarhet och miljöansvar. Men så har det inte alltid varit. Gamla miljösynder har begåtts även här. SGUs rapporter hjälper oss att förstå utsläppen och vad vi kan göra åt dem. Kunskap som vi själva har behov av och kommer kunna dela med oss av och exportera till andra, säger Närings- och innovationsminister Mikael Damberg.

SGU-rapporten visar att det i hela Sverige finns över 300 potentiella fibersedimentområden som är otillräckligt inventerade.

 – Vi vet därmed inte hur stora mängder miljögifter som totalt ligger på bottnarna och skulle kunna tas upp i ekosystemen. Vi ser också att de flesta  fibersediment inte överlagras, vilket medför att självrening genom översedimentation inte kan användas som generell saneringsmetod, säger Johan Norrlin, statsgeolog på SGU

Som ett led i arbetet för att uppnå Sveriges miljömål behöver inventering, forskning och åtgärdsstudier vad gäller fibersediment fortsätta med hög ambitions­nivå. Detta eftersom sanering av förorenade sediment kan både vara komplext och kostsamt samtidigt som kunskapsnivån är låg.

– I dagsläget finns inga givna åtgärdsmetoder för fibersediment och det är därför viktigt att forskningen kring dessa får fortgå, säger Sarah Josefsson, miljökemist på SGU.

– Många av de farliga ämnen som används i samhället försvinner inte utan samlas bland annat på havsbotten. Vi behöver mer kunskap om både läget och vilka åtgärder som är bäst för att minska riskerna för människor och miljön, säger Miljöminister Karolina Skog.

SGU-rapporten rekommenderar bland annat att:

  • Resterande cirka 300 platser där fibersediment kan förekomma bör inventeras och undersökas.
  • Självrening genom översedimentation kan inte ses som en generell metod för efterbehandling av fiberbankar.
  • Det behövs mer forskning kring spridning av föroreningar från fibersediment samt efterbehandlingsåtgärder för fibersediment.
  • Det finns behov av en nationell vägledning för riskbedömning av fibersediment samt av riktlinjer eller aktsamhetszoner vad gäller undervattensbyggnation, båttrafik etc. i fibersedimentområden.

Den nya SGU-rapporten grundar sig på två tidigare inventeringsprojekt av fibersediment, som SGU utfört i samarbete med berörda länsstyrelser. Inventeringsprojekten har finansierats av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten via Havs- och vattenmiljöanslaget.

Om fibersediment

Fibersediment har uppkommit när orenat processvatten från pappers- och träindustri släpptes ut i vattendrag innan miljölagstiftning infördes runt 1970. På bottnarna ansamlades fibersediment och olika föroreningar som exempelvis dioxiner och kvicksilver. Fibersediment kan delas upp i fiberbankar, som består nästan bara av träfibrer, och fiberrika sediment, som består av naturliga sediment blandade med träfiber.

Läs rapporten här

Läs tidigare SGU-rapport om fibersediment från 2016 (OBS! 84 MB)

Läs tidigare SGU-rapport om fibersediment från 2014 (OBS 104 MB)

Läs broschyr om fibersediment (länk till Länsstyrelsen i Gävleborgs län)