Det svenska uranet finns i huvudsak i svartskiffrar, en sedimentär bergart rik på organiskt material. Det uppskattas att det kan finnas uppemot 2,5 miljoner ton uran i Sverige, vilket gör förekomsterna till några av världens största.

– Men majoriteten av tillgångarna är i form av mycket låghaltiga, men väldigt stora, mineraliseringar som inte är ekonomiskt lönsamma att utvinna med dagens uranpriser, säger Anders Hallberg, statsgeolog på SGU.

Omkring 20 000 ton av detta uran finns i fyndigheter som räknas till konventionella tillgångar, det vill säga potentiellt brytvärda.

Tidigare har 215 ton uran brutits i svartskiffrar vid Ranstad vid Billingen i Västergötland från år 1965 till 1969, då verksamheten stängdes på grund av dålig lönsamhet. Förutom i Ranstad finns betydande förekomster i Häggån och Myrviken (Viken), båda i Jämtlands län.

Uranpriset styrs till stor del av den globala kärnkraftskonjunkturen. Nya projekterade kärnkraftverk i främst Indien och Kina ledde till prishöjningar under mitten av 2000-talet fram till katastrofen i Fukushima 2011, då en tillbakagång för världens kärnkraft ledde till kraftiga prisfall på uran. Sedan dess har uranpriset hållit sig på låga nivåer. Prognoser visar på att nya urangruvor måste tas i bruk för att möta världens efterfrågan på kärnbränsle de närmaste åren.

Det uran som används i de svenska kärnreaktorerna, 1500-2000 ton per år, hämtas från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan, för att sedan anrikas i Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Nederländerna. Det färdiga kärnbränslet köps från tillverkare i Spanien och Sverige.

De största uranproducerande länderna är Kazakstan, Kanada och Australien som tillsammans står för två tredjedelar av världens produktion av uran.

Torium istället för uran

Att använda torium istället för uran i vad som kallas fjärde generationens kärnreaktorer (framtidens kärngeneratorer) skulle kunna medföra positiva miljöeffekter och minska risken för spridning av kärnvapen. Men för att nå dit krävs fortfarande mycket forskning.

Torium utvinns huvudsakligen som en biprodukt vid utvinning av sällsynta jordartsmetaller ur mineralet monazit, det mesta från tungsandsavlagringar i Indien (2013 producerades totalt 6990 ton monazit-koncentrat i världen).

Uppskattningsvis finns 50 000 ton torium i svensk berggrund. Men användningsområdena för torium är ännu få, och efterfrågan är låg, vilket gör att intresse för svensk brytning av torium ännu saknas. 

Läs rapporten här (pdf, öppnas i nytt fönster)