Många som flyttar ut på landet förutsätter att de skall få vatten ur kranen precis som i stan. Sanningen är dock att brunnens placering och utformning till stor del styr den mängd vatten man får och vilken kvalitet vattnet har.

Vad är grundvatten?

Allt grundvatten har en gång varit regnvatten som trängt ner i marken. Vattnet har rört sig i marken från högre till lägre nivå för att slutligen rinna ut i bäckar, sjöar eller hav. Avgörande för vattnets rörelser i marken är jordlagren och berggrundens porutrymme och sprickighet.

Grundvatten i jordlagren

Grundvatten i jordlagren finns i porutrymmet under grundvattennivån. Generellt kan man säga att om jordarten är grov, det vill säga består av sand och grus, kan stora vattenmängder utvinnas. I finkorniga jordarter som silt och lera är den tillgängliga vattenmängden för liten. Morän, som är den vanligaste jordarten i Sverige, har skiftande porutrymme vilket medför att vattentillgången varierar.

Grundvatten i berggrunden

Grundvatten förekommer i två huvudtyper av berggrund: urberg och sedimentärt berg.
Sveriges urberg utgörs av bland annat graniter och gnejser. Vattnet förekommer i större eller mindre sprickor i urberget. Vattentillgången styrs således av hur sprickrikt berget är. Sedimentär berggrund kan till exempel vara sandsten, skiffer och kalksten. Vattentillgången i dessa bergarter är ofta större än i urberget. Detta gäller främst i sandsten med hög porositet som är en av landets mest vattenförande bergartstyper.

Grundvattnets kvalitet

Grundvattnets kvalitet skiljer sig ofta mellan berggrunden och jordlagren. Generellt kan sägas att djupare liggande (berg-)grundvatten har ett bättre skydd mot föroreningar från jordbruk, avlopp etc. jämfört med ytligare (jord-)grundvatten. Detta beror främst på att djupare grundvatten har haft en längre uppehållstid i marken och på så vis hunnit neutralisera sur nederbörd och andra eventuella föroreningar. Å andra sidan kan man i grundare, grävda brunnar i jordlagren erhålla lägre halter av "geologiska föroreningar" såsom metaller, radon, salt etc.  Man kan dock inte borra en brunn hur djupt som helst, med ökat djup ökar även risken för saltvatten. Saltvattenrisken varierar mycket i landet, men den är större i kustnära och lågt liggande områden.

Olika typer av brunnar

I dag finns fyra huvudtyper av brunnar i Sverige:

  • bergborrade brunnar
  • filterbrunnar
  • grävda brunnar
  • rörspetsar

Valet av brunnskonstruktion bestäms dels av de geologiska förutsättningarna, dels av vilka kvantitets- och kvalitetskrav som föreligger. Nedan beskrivs de vanligaste brunnstyperna som förekommer idag.

Bergborrad brunn

I en bergborrad brunn utnyttjas berggrunden som vattenmagasin. I de flesta fall används sänkhammarutrustning som drivs av tryckluft. Metoden är en kombination av rotation och slag.
När man anlägger en bergborrad brunn utför man borrningen i två steg:

Steg 1 innebär borrning genom jordlagren ner till fast berg. Den vanligaste metoden vid denna borrning kallas odexmetoden. Vid odexmetoden drivs foderrören ner samtidigt som borrning sker. Foderrören bör drivas ner minst 2 meter i fast berg för att man ska kunna försäkra sig om att de ytligast liggande sprickorna i berget passeras, därefter gjuts foderrören fast i berget med hjälp av cement. Gjutningen görs för att täta mellan foderröret och berget. Tätningen förhindrar att ytligt liggande grundvatten samt jord och bergmaterial tränger in i borrhålet. Vid små jorddjup är det extra viktigt att borra ner foderrören djupt i berg eftersom risken för förorening i allmänhet ökar med minskat jorddjup. Normbrunn -07 föreskriver därför att  minsta antal meter foderrör från markytan räknat är 6 meter.

Steg 2 är borrning genom berggrunden tills erforderlig mängd vatten erhållits. Det är detta borrhål som utgör brunnen. Borrhålets diameter kan variera, men de vanligast förekommande dimesionerna är 4,5" (115 mm), 5,5" (140 mm) och 6,5" (165 mm).

Bergborrad brunn är den vanligaste brunnstypen idag. I urberg brukar denna brunnstyp normalt ge 100–1000 l/h. Om större sprickzoner påträffas kan dock vattentillgången öka betydligt. För normala hushåll räcker dock i de flesta fall 100 l/h. Om vattenmängden inte skulle vara tillräcklig kan man öka vattentillgången genom att öppna sprickorna genom högtrycksspolning med vatten eller sprängning med dynamit.

En bergborrad brunn har i allmänhet ett bättre skydd mot föroreningar än en brunn i jordlagren. En annan fördel med bergborrade brunnar är att de sällan sinar under torrperioder eftersom grundvattnet är djupt liggande.

Filterbrunn

Filterbrunnar anläggs i huvudsak i grova porösa jordlager som sand och grus. I vissa fall kan de även anläggas i uppsprucket ytberg eller sedimentära bergarter med god vattentillgång. Brunnskonstruktionen har fått sitt namn av att intaget av vatten sker genom slitsade plaströr eller rostfria stålrör vilka benäms filter eller sil. Slitsens bredd anpassas efter kornstorleksfördelningen i jordlagren för att förhindra att material flyter in i brunnen. Man brukar skilja mellan filterbrunn och filterbrunn med förlorat filter:

Filterbrunn med förlorat filter

Foderrören borras först ner till lämpligt djup. Därefter förs enbart ett slitsat filterrör ner till botten, varvid stålfoderrören lyfts upp för att frilägga silen. Vanligen har silen en krage av gummi i toppen som sluter tätt mot borrskon för att förhindra att finmaterial tränger in mellan silen och stålfoderröret. Borrning för nedsättning av förlorat filter utförs i de flesta fall med odexmetoden.

Filterbrunn

Borrningen genomförs på samma sätt som i ovanstående exempel. Skillnaden består i att silen är ihopsvetsad eller ihopskruvad med förlängningsrör (sumprör) som når ända upp över markytan. Foderrören dras därefter upp helt och hållet. Denna typ av filterbrunn är vanlig vid stora filterdimensioner.

Filterbrunnar med eller utan förlorat filter ger ofta stora mängder vatten och används till stor del vid anläggning av kommunala vattentäkter. För privat bruk är filterbrunnen inte lika vanlig som den bergborrade brunnen, främst för att tillräckligt vattenförande jordlager saknas. Är vattentillgången tillräckligt stor och vattenkvaliteten god är dock filterbrunnen ett alternativ som bör övervägas även för privat bruk.

Rörspetsbrunn

Rörspetsbrunnen, eller "spets", består av ett rör med en perforerad spets i botten som slås ner i vattenförande jordlager, vanligen sand och grus. Dimensionen på dessa rör är vanligtvis 2" eller 3". Rörspetsbrunnen är endast lämplig när grundvattenytan inte ligger djupare än 5–6 meter under markytan eftersom det är svårt att hämta upp vatten när sugpump är det enda pumpalternativet. Det finns endast ett fåtal entreprenörer som utför denna brunnskonstruktion.

Grävd brunn

Grävda brunnar förutsätter att det finns grundvattenförande jordlager på måttliga djup (5–6 meter). Om grundvattnet ligger på större djup är det svårt att nå ner till grundvattnet med en konventionell grävmaskin. När en grävd brunn anläggs i relativt ytliga grundvattenmagasin är den utsatt för yttre påverkan som avlopp, jordbruk, sur nederbörd osv. Det är därför extra viktigt att vidta skyddsåtgärder vid anläggning av en sådan brunn. Brunnens placering är också av stor betydelse.

Om förutsättningarna är gynnsamma kan den grävda brunnen vara ett bra alternativ eftersom vattnet i en grävd brunn ofta håller lägre halter av till exempel metaller, radon, salt, uran jämfört med vattnet i en bergborrad brunn. Man bör dock vara tämligen säker på att det finns grundvatten i tillräcklig mängd innan man börjar gräva. Annars kan man stå med en söndergrävd tomt men utan vatten! Det finns ingen branschorganisation som representerar grävda brunnar i Sverige. Därför har det inte heller skett någon större utveckling inom området. Man får därför i de flesta fall anlägga en grävd brunn i egen regi.

Det finns alltid en viss risk att en grävd brunn sinar under längre torrperioder. Särskilt utsatta är grunda brunnar i morän. Normalt varierar grundvattennivån i morän med 1–2 meter under året men under längre torrperioder kan grundvattnet sjunka betydligt mer.

Skydd av brunn

En brunn bör vara placerad så att den är skyddad från föroreningar som avlopp, gödselupplag, åkermark och dylikt. En tumregel är att brunnen alltid skall ligga uppströms föroreningskällorna. Eftersom grundvattenströmningen i de flesta fall följer markytans lutning innebär detta att brunnen skall vara anlagd i ett högre terrängläge än föroreningskällorna samt helst 50 meter därifrån.
Förutom brunnens läge har även konstruktionen betydelse för vattenkvaliteten. För borrade brunnar har de båda stora branchorganisationerna Geotec och Avanti tagit fram typgodkända konstruktioner från vattenintaget till inkopplingspunkten i fastighetens tappvatteninstallation. Grävda brunnar och rörspetsbrunnar saknar dock ännu ett sådant typgodkännande.

Mer information om brunnar:

Socialstyrelsen och SGU har sammanställt två broschyrer med tips och vägledning för dig som har eller planerar att anlägga en dricksvattenbrunn. I broschyrerna hittar du praktiska råd om var en brunn bör placeras, om vanliga tekniska problem och hur du kan åtgärda dem, om skötsel och underhåll samt vad du bör tänka på rörande vattnets kvalitet:

Broschyrerna kan laddas ned eller beställas från Livsmedelsverkets webbplats.
Läs om Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning (pdf, nytt fönster)