Undersökning

Undersökningstillstånd

Ett undersökningstillstånd enligt minerallagen ger ensamrätt, även i förhållande till markägaren, att kartlägga berggrundens egenskaper. Syftet är att ta reda på om det finns en fyndighet inom det aktuella området och hur den i så fall är beskaffad, hur stor den är och om den är brytvärd. Tillståndet ger också företräde till den eventuella fyndigheten. Undersökningstillståndet innebär i sig inte någon rätt att utföra undersökningar, se information under arbetsplan, nedan.

Undersökningsarbete

Undersökningsarbetet sker oftast i flera steg och består till  exempel av provtagning av hällar och mark samt mätningar med olika typer av instrument. När ett intressant område ringats in, sker borrningar. Mark- och miljöpåverkan är i de flesta fall mycket liten. Tillståndsinnehavaren har en rad regler att följa.

Arbetsplan

Den som har beviljats ett undersökningstillstånd måste göra en arbetsplan för arbetet. Innan arbetet inleds ska de markägare och nyttjanderättshavare (sakägare) som är direkt berörda delges arbetsplanen. Sakägaren har sedan tre veckor på sig att framföra eventuella invändningar. Om invändningar framförs måste den som vill utföra undersökningarna försöka komma överens med sakägaren eller begära att bergmästaren fastställer arbetsplanen. Bergmästaren prövar frågan efter att alla berörda parter fått komma till tals. I de flesta fall berörs bara mindre delar av marken inom ett undersökningstillstånd av undersökningsarbetet.

Minsta möjliga skada

Arbetet måste utföras så att skador och intrång om möjligt undviks. Tillståndshavaren ska betala ersättning om sådant ändå sker. Om tillståndshavaren och den som berörs inte är överens om storleken på ersättningen kan den som är missnöjd vända sig till bergmästaren för att få saken prövad.

Undersökningstillståndet är inget undantag från andra lagar och regler. Vilka prövningar som krävs beror på vilken typ av arbete som ska utföras och var. Tillståndshavaren måste ta reda på vad som krävs och se till att alla krav är uppfyllda innan arbetet påbörjas. I bergmästarens beslut om undersökningstillstånd finns det upplysningar om de vanligaste kraven.

Allemansrätten

Genom allemansrätten är så kallad blockletning i sin enklaste form tillåten för vem som helst, utan markägarens lov och utan särskilt tillstånd. Att gå över marker för att mäta med olika instrument kräver normalt inget tillstånd, men det gäller enbart under förutsättning att någon skada och intrång inte uppstår.

Utvinning  

Undersökningstillstånd – bara ett första steg

Endast ett fåtal områden som undersöks visar sig innehålla mineralfyndigheter som är värda att utvinna. När en sådan fyndighet har lokaliserats krävs flera omfattande prövningar för att starta en gruva. De viktigaste är:

Bearbetningskoncession enligt minerallagen – beslutas av bergmästaren

Sökanden måste lägga fram bevis att fyndigheten sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt. En utvinning får inte vara olämpligt i förhållande till andra allmänna intressen som till exempel skyddad natur, kommunikationsleder eller rennäring. I ansökan ingår en miljökonsekvensbeskrivning, vilken granskas av länsstyrelse och kommun. Om bergmästaren och länsstyrelsen inte är överens om markanvändningen fäller regeringen avgörandet.

Tillstånd med villkor enligt miljöbalken – beslutas av mark- och miljödomstolen 

Gruvor ska uppfylla samma miljökrav som annan industriell verksamhet. Samma regler i miljöbalken gäller för gruvor som för annan verksamhet som har inverkan på miljön. Även i denna prövning ingår en miljökonsekvensbeskrivning. Mark- och miljödomstolen bestämmer villkoren för verksamheten, till exempel buller, damning, upplagsplatser med mera. Tillsynen utövas oftast av länsstyrelsen, men i något fall av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Markanvisning ger markåtkomst – beslutas vid en särskild förrättning av bergmästaren

Markanvisningen kopplar den mark som behövs för utvinningen till bearbetningskoncessionen. Till grund för beslutet ligger avtal som ingåtts mellan koncessionshavaren och markägaren. Mark kan anvisas mot markägares och rättighetsinnehavares vilja men det är ovanligt. Det är alltid markägaren som avgör om marken ska lösas in eller om ersättning bara ska betalas för den skada och det intrång som markanvändningen innebär. Expropriationslagens regler gäller för hur ersättningen bestäms. Vid behov deltar två gode män från orten i markanvisningsförrättningen.